tisdag 31 maj 2011

Smaken av stulna Rabarber.

Ooppss!

När jag kom till Jobbet idag så kom fina Lotta och knackade mig på axeln.
-"Jag vet ju hur mycket du tycker om mat så jag tog med lite Rabarber från vår trädgård till dig!"

Hur glad blir man inte? Jag var tvungen att sätta tänderna i en utav dom genast på väg ut i Verkstan.

Oh denna fruktiga syra!
På en hundradels sekund var jag förflyttad från Fabrikens bruna hårda golv till sadeln på min hembyggda BMX. Cyklandes i ilfart allt vad tygen höll på mina fransiga avklippta jeans ivrigt vändandes på huvudet gentemot "arga göbbens" hus.

"Arga Göbben" kallade vi han som hade den lilla vita villan längst bort på gatan.
Hos Arga Göbben pallade vi allt! Plommon, äpplen, päron men framför allt rabarber.

Inte för att rabarber var det absolut godaste man som tolvåring kunde tänka sig. Utan snarare för att arga göbbens rabarerland låg precis vid stängslet längst ut i trädgården. Alltså närmast flyktvägen och således mest riskfritt att palla.

Man ryckte åt sig en knippe, kutade järnet mot stängslet, hoppade över och rakt på cykeln som låg gömd i snåret som växte mellan grannens hus och arga göbbens häck. Sen paddlade man på allt vad tygen höll. Hela gångbanan bort. Sedan ner på den smala cykelkanten i trappen ner mot gångbron. Under motorvägen. Rakt upp på andra sidan. Sedan mellan kåkarna rätt ner mot Säveåns strand.

Att sitta där och blicka ut över den skummande ån. Med lackande svett, flåsande andedräkt och en sur nypallad rabarb i näven, det var en känsla av oövervinnlighet. Av att ALLT var möjligt och att hela världen var ens egen.
Om man hostande försökte avsluta den upplevelsen med en utav farsan snodd Röd Prince. Ja då var lyckan total.

Allt det här sköljde över mig på de kanske 20 metrarna ut i Verkstan kl 7 imorse.

Tack Lotta!

En påse rabarber


och jag vågade tro
att jag var oövervinnerlig!
(om så bara för ett ögonblick).
Att hela Världen var min egen
och att ALLT är möjligt!

Kram på er!
//Andy.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar