måndag 31 oktober 2011

Bakad potatis & ett riktigt hundliv.


Jag har varit sugen på det i flera dagar. Just det.
Bakad potatis.
Känns som det dött ut fullständigt vilket är synd då det är fullkomligt genialt.

Något så enkelt som ändå känns så festligt får man nog leta efter. Sköter sig själv i ugnen och tar lagom lång tid för att tillverka olika goda röror och städa undan samt dricka ett par glas vin eller Abbot Ale. Sa jag genialt?


Jag hade en superfin Entrecote kvar så det var lagom att ta ut den för att bli rumstempererad ca 10 min efter att potatisen åkt in i ugnen på 220 gr. Där fick dom stanna ca 70-75 min.


Vi gjorde tre stycken röror, två vegetariska och en med bacon.











1. Med turkisk yoghurt, rödlök, fetaost, havsalt och svartpeppar.
2. Med creme fraische, majonäs, blåmögelost, havsalt och svartpeppar.
3. Med creme fraische, knaperstekt bacon, fetaost, havsalt och svartpeppar.

Entrecoten kördes i grillpannan för att få de karaktäristiska linjerna och kördes sedan till perfekt medium i ugnen på 175gr ca 5 min.
Så här varm skall pannan vara (riktigt varm med andra ord):



Jag kryssar min potatisar precis som morsan gjorde när vi var små och klämmer sedan upp dom. I botten läggs alltid en stor klick riktigt smör och salt sedan den eventuella röran.  Köttet åt jag precis som det var. Så gott kött behöver inga tillbehör.


 Kött och potatis.
Varken mer eller mindre.
Tja...kanske lite mer just den här gången då.

Jag var ungefär lika utslagen som Rejjan efteråt.
Jag vet inte varför man säger "ett riktigt hundliv" som om det vore något riktigt dåligt?

Jag tycker det verkar ganska bra?


God start på veckan önskar jag eder!
//Andy.

ps. ni vet väl att En Herrans Mat finns på Facebook också? ds.

söndag 30 oktober 2011

Enormt grisig köksfläkt.


Här kommer ett litet tips.
Om du liksom jag lagar mycket mat och steker och har dig så kommer din köksfläkt och dess filter att gegga igen och bli super äckligt.

Tyvärr så tog jag inget foto innan jag gjorde rent det, men ni vet ju själva hur vedervärdiga dom kan bli?

Då bjuder jag er härmed på ett litet tips för att göra det blänkande rent igen utan nämnvärd insats.
Köp en rejäl bilavfettning. Montera loss filtret och lägg det sedan i badkaret. Spruta rikligt med avfettning på och i filtret och vänta sedan en timme eller så.

Sedan är det bara att skölja rent det med varmt vatten. Var noga med att skölja det rikligt och flera gånger så ni verkligen får bort medlet eftersom det i grund och botten är en petroleum produkt.
Skaka det sedan utomhus och låt det torka ordentligt innan ni monterar tillbaks det igen.

Lätt som en plätt. Men var beredda på att behöva skura badkaret sen också.

//Andy.

Att stå på huvudet och se klart.


Choklad.
Finns det något sensuellare, mustigare, mer mytomspunnet, känsloladdat eller njutningsfullt födoämne på den här planeten?

Nej jag tror inte det.

Det finns säkert många choklad gourmander därute som kan allt om choklad. Jag vet inte mycket. Inte mer än att jag tycker det är gott.
Vansinnigt gott!

Min kära vän och kollega Ninni var på chokladkalaset som anordnades förra helgen här i Göteborg och hon köpte en present till mig och Jenny. En Semimörk choklad från Cocoa Farm med pinot noir druvor.

Meningen är att man skall kombinera det med ett bra vin från samma druva. Denna smakcombo skall tydligen vara något utöver det vanliga.


Ett bra vin införskaffades (Irony).

Men när skulle vi testa det då?

Kvällens meny skulle bli en orgie i Bakpotatis och givetvis kött för mig. Efter att ha skämtat runt lite så kom vi på den briljanta idén att ha chokladen och vinet till förrätt.
Varför inte ?
Vem säger att man INTE kan ha det? Finns det några regler för mat och matnjuteri?
Om det gör det.
Skit i dom!

Vi korkade upp.
Slöt ögonen.
Smaken i munnen.

En bit av chokladen.
En snabb blick över bordet.


FYRVERKERI !


Jag skall faktiskt inte ens gå in närmare på det. Ni får prova själva helt enkelt för jag är rädd att mitt tarvliga språk inte har förmågan att uttrycka upplevelsen. Gör det bara.

Här på Cocoa Farms hemsida finns dessutom en wine matching guide där ni kan para ihop choklad och vin hej vilt.

En förredetta kollega till mig när jag arbetade som teater och dekorations målare brukade ställa sig på huvudet när hon var tveksam till hur en målning artade sig.
Hon sa att ibland måste man vända på allt för att se helheten och förstå kompositionen.

Jag antar att det var det jag gjorde när jag liksom tog efterrätten först.
Men satan vad det funkar!

Ställ er på huvudet nu.
Det är Söndag.
Det har ni tid med.

Kram.
//Andy.

ps. om ni vill förstå lite hur en sån som jag fungerar i hövvet kan ni ju se filmen Julie and Julia som jag för övrigt fick tips om från Lotta, att jag inte sett den förut....man lär sig nåt varje dag. ds.

lördag 29 oktober 2011

Veckofinal för direktörer och städare.


Fredag.
Jag tror inte det spelar någon roll om du arbetar som städare på Spårvägen eller som direktör inom Stenbäcksfären.
När Fredagen kommer vill man ha det gött.
Man vill vara i en miljö där man känner sig trygg och accepterad omgiven av människor och djur som man gillar och trivs tillsammans med.
Framför allt vill man äta gott.

Men vad är att äta gott?
Jag kan bli väldigt trött på överpretentiösa matamatörer som hela tiden kommer med frågor som: har du plockat svampen själv? Har du fött upp kossorna själv? Har du gjort Bearnaisen själv?

Hey! Missuppfatta mig inte, bra råvaror är en otroligt viktig del av mat. Men ibland är det liksom inte läge att stå och koka fond i fyra timmar. Och ibland kanske det räcker att lägga krutet på rätt ställe? Jag köper hellre en fin bit Entrecote eller Ryggbiff i en saluhall med riktigt hög kvalité och köper en färdig bearnaise än att göra såsen själv efter alla konstens regler och sedan servera den till en massproducerad gasad fusk köttbit från ett helt sönderstressat djur.


Vårat Fredagsmys blev ganska enkelt och snabbt. Fast det kanske går så snabbt eftersom vi skrattar så mycket? Jag och min tjej skrattar mycket. Det tror jag är en utav livets viktigaste ingridenser.
Kan man inte ha kul åt lite så kan man inte glädjas åt mycket. (Vilket bra uttryck, kom jag precis på det där?)

Nåväl. Back to the food. För det var väl därför du kom hit?


Min första tanke var att göra egna rödbets och potatis chips (vilket visade sig inte bli så bra). Dessutom hade jag ju helt superb Entrecote från Sävedalens kötthall. Så det här skulle väl bli hur lätt som helst?



Älsklingen hade köpt någon vegetarisk biff fylld med soltorkad tomat och ost och den visade sig vara riktigt god faktiskt. Jag skulle ju aldrig byta den mot min biff, men den var inte alls dum.

Jag förkokade potatisen och rödbetorna lite och skivade sedan upp det för att fritera i olja. Potatisen blev ju underbar som jag har visat när jag gjort hemgjorda pommes i föregående inlägg. Men rödbetorna fick liksom inte den krisp som jag önskat. Så alltihop åkte in i ugnen för rostning. Det blev helt ok men jag tyckte att jag kände en bismak av olja. Så nästa gång så ugnsrostar jag rödbetorna som dom är istället, tror det kommer att bli mycket godare.




Det helt makalösa köttet var ju inte mycket att bråka med. Rumstempererat, salt, peppar, smör, het grillpanna för mönstret och sedan köra klart till perfekt medium i ugnen. Lätt som en plätt.








Och precis som du redan har gissat så serverades alla dessa härligheter med en halvfabrikats bearnaise.



En Fredagsmiddag värdig både direktör och städare. Men jag kände mig som en Kung!

Eller som en vän till mig brukar säga:
-"Kålltorp, där alla är Kungar men ingen bär krona".

Trevlig Helg på er!
//Andy.

torsdag 27 oktober 2011

Slott eller Herrgård?


Idag fick jag höra i rökrutan på fabriken att det skulle firas till kvällen.
-Vad då? Frågade jag.
-Slava! Massa folk, massa mat!

Efter att ha googlat det så fick jag reda på att det är en Serbisk tradition och hos flera andra sydslaviska folk och tydligen firar man olika helgon, eller rättare sagt det helgon som utsetts som familjen eller släktens skyddshelgon (hoppas jag inte missuppfattat något nu så någon blir sne).

Men efter jag tryckt tidkortet i stämpelklockan och bytt om från blåstället så tänkte jag att det kanske inte var så dumt?
Jag själv är ateist, min familj har aldrig varit särskilt troende, tja...mamma kanske lite.
Kålltorp är ingen särskilt religös stadsdel (om man inte räknar Gais som religon?)

Men hur som helst så när jag kom hem så packade jag och Älsklingen ihop lite mat och traskade helt sonika hem till Mamma.


Hon tyckte det var jätteroligt att vi kom.
Så vi satte igång att göra iordning allt vi kunde komma på. Mamma stekte pannkakor, jag stekte lammjärpar och värmde mos från gårdagen. Hon hade gjort en makalös broccoli omelett. Vi gjorde sallad, vegobiffar, dukade fram smör, ost och bröd.
Till slut såg hennes lilla slagbord ut som ett riktigt Julbord!


Mamma tyckte det blev väldigt mycket mat.
-Det ska vara mycket mat på Slava, sa jag.


Vi åt och skrattade och det hela slutade i en rätt hetsig disskution om vad som definierar ett slott respektive en herrgård. Morsan lyckades såklart få med sig Baby på sin sida.
Sen var det kört...





Hon hade som sagt gjort sina fantastiska pannkakor med hemgjord hjortronsylt och bakat min favorit äppelkaka som hon gör i långpanna. Vansinnigt gott!
Så idag sprack det där med kolhydrater på kvällen all världens väg.


Ett av kvällens längsta samtalsämnen var om att mat FAKTSIKT smakar godare om man äter tillsamans. Tydligen finns flera kliniska studier i detta ämne och vi var rörande överens om att det måste vara sant.

Det behöver man inte bo varken i slott eller herrgård för att förstå.

Så min vänskapliga och matälskande rekomendation härifrån Kålltorp blir:
Fira era skyddshelgon!

Även om ni inte vet att ni har några.

//Andy.

onsdag 26 oktober 2011

Konsten att fixa Lammkött.


Idag blev det en tur till Sävedalens Kötthall. Det var som vanligt jättetrevligt och vi pratade mycket mat såklart.

Tina tipsade och talade sig varm för ungnöts lever.
Jag ska faktiskt överväga att ge mig på det någon gång för hon talade så varmt om det.
Tyvärr så sitter barndomens vidriga smakminnen kvar i gommen som en blåtira på en måndagsmorgon.

Nu ska de börja hängmöra Clubsteak och Entrecoté själva och det är något jag verkligen ser fram emot.

Dessutom var diskarna knökade med massa goda ostar från små producenter som var supergoda.
Vad blev det då i shoppingkassen för er favorit Kålltorpian idag då?



Det blev: Ett par rejäla Entrecotér. Några härliga knippen prinskorv. Svensk Bond Ölkorv. Lammfärs (som maldes medans jag var där).

När jag kom hem så ville Älsklingen bestämt ha potatismos. Inte mig emot. Vi gillar att laga mat tillsamans så hon satte igång med potatisen medans jag började preppa salladen och min lammfärs.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle krydda den med? Egentligen så skall man ju ha mycket vitlök och persilja med lamm. Men någon persilja hade jag inte hemma och vitlök funkar inte så bra med min mage, särskilt inte nu när jag havt IBS skov i nästan fyra dygn och knappt kunnat stå rak.

Det fick bli en annan mix.
Jag finhackade en mogen tomat som kramades ur ordentligt, en halv morot likaså. Rikligt med kryddor. Svartpeppar, salt, örtsalt, spiskummin, korriander, fryst basilika och olivolja.
För att riktigt toppa till den så rev jag även ner lite Provolone ost. Ni vet den där osten som jag hyllade så gränslöst för några inlägg sedan.

Jag formade små chivapchichi liknande biffar och stekte dom i smör och lite olivolja.
Kärestan är ju inte så förtjust i animaliska produkter så hon valde Jordnötsbiff.


Potatismoset gjordes med smör och varm grädde och blev precis sådär gott som man vill att hemgjort potatismos skall bli!

Det blev en kanon middag som kanske inte tog längre än en 20-30min att göra. Det behöver inte ta tid att laga riktig mat.

Mycket sallad, tomat, lök och kött. Mindre mos.
Det passar mig perfekt eftersom jag försöker styra mina större kolhydratsintag till mitt på dagen.




Nu blir det en lugn kväll. Baby hade tydligen någon överraskning på gång. Jag tyckte att jag skymtade maränger i köket? Spännande.

Hemstånkat mos och lammkött.
Inte illa för en Onsdag.

Det regnar.
Lönen var usel.


Men jag äter som en Kung.
Det kan ingen jävel ta ifrån mig.

Ödmjuka mathälsningar från eder Fabriksarbetare.
//Andy.

måndag 24 oktober 2011

Köttbiten som försvann.

Måndagar. You gotta love ém.

Dagen börjar lite käckt med att jag håller att flyga framstupa rakt igenom Entrédörrarna till fabriken eftersom mattan rullats upp som en vall precis innanför dörren.

Jag kan ge mig sjutton på att det är den trötta ABAB vakten som riggat den som en fälla. Jag lyckades ändå, smidig som man är, att undvika denna fadäs och slog på stort genom att rätta till kolossen.

I denna härliga anda fortsatte så dagen.
Men jag skulle inte låta mig nedslås.
På den inte så roliga läkarundersökningen kostade jag till och med på mig att sköjja lite med labbsköterskan:

-Ja Andreas vi behöver ta lite blodprover, hur känner du för det?
-Oj då, jag är hemskt rädd för nålar och stick!
-Aha men jag har jobbat 20 år på Amulansen o e rätt säker så det ska nog gå bra.
-Öh..ja ja.
-Du får ta av dig tröjan så ska vi se hur det går.

När jag hon vänder sig om och ser mina båda heltatuerade armar utbrister hon på den där goa Götebosskan:
-"Nu va la du änna rooli dö".
Sen brände hon av ett underbart kluckande skratt så hela hennes inte så nätta kroppbyggnad guppade.
Vi hade faktiskt en riktigt rolig stund där och hann beta av några av världsproblemen under tiden.

Som sagt jag skulle inte låta mig nedslås.

Jag höll detta tappra lite äppelkäcka humör uppe ända tills jag kom hem. Jag hade planerat en perfekt middag eftersom jag hade den goda Rostas steken så skulle jag använda den. Jag köpte en stor nybakad råg baguette.

Här skulle göras en fantastisk köttsmörgås av rang. Mängder av tunna skivor kött.
Kanske nån sås imellan lagren? Pepparrot, dijon, vitlök? Tankarna gick vilda.

När jag efter ett välbehövligt bad börjar plocka fram allt jag kan tänka behöva för min mäktiga Dinner Steak Sub. Så kliar jag mig lite i hövvet? Det är något som inte stämmer riktigt. Det finns tex varken bregott eller lätta hemma? För bara en halvtimme sedan ringde jag hem och frågade om vi behövde handla något? Ja, ja.
Ni minns?
Jag skulle INTE låta mig nedslås.

Det fanns ju ändå rejält vanligt smör så det var ingen ko på isen.
Tomater, lök, ost....men det är något som inte riktigt stämmer.

Köttet. Var är köttet?
Har jag lagt det bakom nånting i kylen?
Frös jag in det till pyttipanna?

-Älskling! Har du sett min stek som jag gjorde igår?

Tystnad.

-Öh....jag kanske slängde den lite.

Så varsågoda:

En Bacon Sub istället:


 Tomat, rödlök, smör, honeymustard (majonäs, dijon, honung), bacon, lagrad Allerum och Provolone ost.

Efter en stund när blodsockret stabiliserat sig lite och jag nästan kommit över chocken av att mitt fina och omsorgsfullt rubbade nötkött hamnat i soporna ligger jag i soffan med både katten och hunden.
Jag blundar och hör den goa sjuksjöterskan grova Götebosska:
-Nu va la du änna rooli dö!

Jag skrattar lite för mig själv.
Nej, jag lät mig faktiskt inte nedslås idag heller.



Fridens.
//Andy.

söndag 23 oktober 2011

Spicy Stuff.


Skönt med helger när man är ledig och kan pula runt i köket. Ja inte bara där. Vi var på långpromenad runt en sjö med Rejjan på dagen också.


Jag hade ju min fina Rostas bit i kylen. Det började kanske bli dags att ta itu med den?
Jag såg ett tvprogram tidigare i veckan där dom var på nån flashig kött resturang i Stockholm. Köksmästaren där hävdade bestämt att Rubb och grillkol var den stora hemligheten.

Att börja köra med grillkol i vårt lilla kök här i Kålltorp kanske inte var att tänka på men en rejäl Rubb skulle jag väl kunna blanda ihop?



Jag började med att plundra kryddskåpet. Det blev grillkrydda, chiliflakes, cayenne, salt, örtsalt, kummin, ett lönsiraps te från canada. Kort sagt lite utav det mesta jag kunde komma över.

Jag sköljde av köttet i kallt vatten och torkade det torrt med en ren handuk. Sedan masserades det in generöst med Rubb på köttet.


Sedan var det bara att steka den runt om (och även på kortsidorna) för att stänga igen porerna. I med en termometer och in i ugnen på 150gr. Tyvärr verkar min termometer ha ballat ur så den gick lite för länge men blev ändå otroligt smakrik och kryddigt och framför allt väldigt god!

Perfekt. Nu kan man gå och skära småbitar till mackan eller bara småäta när man e sugen.



På kvällen hade vi Indisk fest med vänner. Vi köpte massa olika rätter och dukade upp med ljusa öl, lime och Monopol.




Fan va stryk jag fick.
Men jag hängde kvar till slutet åtminstone.
Kan man skylla på termometern?

God Söndag!
//Andy.