Jag har varit sugen på det i flera dagar. Just det.
Bakad potatis.
Känns som det dött ut fullständigt vilket är synd då det är fullkomligt genialt.
Något så enkelt som ändå känns så festligt får man nog leta efter. Sköter sig själv i ugnen och tar lagom lång tid för att tillverka olika goda röror och städa undan samt dricka ett par glas vin eller Abbot Ale. Sa jag genialt?
Jag hade en superfin Entrecote kvar så det var lagom att ta ut den för att bli rumstempererad ca 10 min efter att potatisen åkt in i ugnen på 220 gr. Där fick dom stanna ca 70-75 min.
Vi gjorde tre stycken röror, två vegetariska och en med bacon.
1. Med turkisk yoghurt, rödlök, fetaost, havsalt och svartpeppar.
2. Med creme fraische, majonäs, blåmögelost, havsalt och svartpeppar.
3. Med creme fraische, knaperstekt bacon, fetaost, havsalt och svartpeppar.
Entrecoten kördes i grillpannan för att få de karaktäristiska linjerna och kördes sedan till perfekt medium i ugnen på 175gr ca 5 min.
Så här varm skall pannan vara (riktigt varm med andra ord):
Jag kryssar min potatisar precis som morsan gjorde när vi var små och klämmer sedan upp dom. I botten läggs alltid en stor klick riktigt smör och salt sedan den eventuella röran. Köttet åt jag precis som det var. Så gott kött behöver inga tillbehör.
Varken mer eller mindre.
Tja...kanske lite mer just den här gången då.
Jag var ungefär lika utslagen som Rejjan efteråt.
Jag vet inte varför man säger "ett riktigt hundliv" som om det vore något riktigt dåligt?
Jag tycker det verkar ganska bra?
God start på veckan önskar jag eder!
//Andy.
ps. ni vet väl att En Herrans Mat finns på Facebook också? ds.