torsdag 10 juli 2014

En kärleksfull tanke.




Idag är det 502 dagar sedan mitt liv vändes upp och ned. Inte bara mitt. 
Vårt.
Du blev sjuk.
Den människa jag älskar mest på denna jord blev helt plötsligt hämtad med Ambulans.
Mitt i natten. 
Jag trodde du skulle dö. 

Allvarligt sjuk. Inlagd.
Undersökningar efter undersökningar. Inga svar.

Ett bludder. Dagarna går ihop, läkarna, telefonsamtalen.

Tidigare samma dag kom du hem med en present till mig; en baksten.

Jag vet inte om det var ödets ironi eller helt enkelt ett tecken från någon högre makt.
Men Surdegen räddade mig.

Att alltid vara stark, att ha koll på allt medans du tog dina vacklande steg tillbaka till livet.
Bröden, degarna och det ofantliga knådandet fick mig att hålla ena näsborren över vattenytan.
För varje bubblande bakterie fick jag ett andetag.

Jag räknade ut att jag under den här tiden bakat över 800st bröd som jag skänkt bort och bjudit människor jag tycker om på.

Jag bestämde mig nästan med en gång.
Kärleken skulle vinna. Livet skulle vinna!
Ingenting skulle kunna besegra oss. 

Jag bakade mig fri på din baksten.
Dag och natt. Tisdag som Lördag.
Grannar, vänner, främlingar. Alla fick bröd.
Och för varje leende jag fick tillbaka så fick jag styrka.
Styrka att orka en vara vaken natt till.

Nu när marken är stadigare under dina fötter slänger jag mig ut för klippkanten.

Säger upp mig från fast arbete, trygghet.
Kanske är det mitt livs mest korkade beslut.

Men eftersom jag hela tiden påminns om att det inte finns något som heter trygghet så måste jag göra det.

Det finns bara ett liv.
En vilja att ge.
Kärlek.

Frön som sås, skördas och mals. 

Nu vill jag att  hela världen skall får smaka mitt bröd!
Ni får gärna hjälpa mig, på alla de sätt ni kan.

Det krävs inte särskilt mycket egentligen. 

En kärleksfull tanke räcker.

Nu åker vi!

Kram.
//Andy