lördag 23 mars 2013

Amerikanska Revbenspjäll, milkshake & two tired dogs.


Hallå kära vänner! Länge sedan ett inlägg nu va? Okej, jag skall försöka åtgärda detta med ett riktigt smarrig inlägg om revbensspjäll.

För längesedan när jag reste runt mycket i USA så kunde man äta dom mest fantastiska Ribs lite här och var. Här hemma är det dock sämre beställt med den saken. De tråkiga, sega och torra revbensspjäll man kan köpa färdiggrillade i snabbköpet är inte ens värda hundmat jämfört. 

Varför då undrar man? En stor anledning är såsen. 
Amerikanska Ribs är dränkta i kladdig rökig sås.
Något som gör dom nästan omöjliga att äta utan att se ut som en treåring. Men Amerikanerna gör det. Stiliga affärsgubbar kavlar snällt upp sina vita skjortor och sätter sin napkin i kragen och låter BBQsåsen rinna efter fingrarna på lunchen. Det skulle man aldrig se här hemma eller hur?

Den här gången testade jag en ny tillagningsmetod. Ni som hängt med här på bloggen vet ju att jag brukar sjuda dom i buljong och rökarom dagen innan tillagning. Efter att ha utvärderat den här gången då jag istället använde en torr kryddblandning, en så kallad rubb så kommer jag i fortsättningen att göra som jag brukar (dvs koka dom dagen innan). Resultatet den här gången blev mer än godkänt men min tidigare metod är överlägset bättre.

Test av Adams RibRubb

Så vad gjorde jag idag då?
Jo, först av allt, och det är detta som kommer att få dig att sticka ut från mängden från andra revbensgrillare. På undersidan av dina kamben sitter en hinna. Denna måste avlägsnas vare sig du väljer rubb, marinad eller förkokning.

Det är just detta som de flesta inte känner till. Börja med att försiktigt peta med en vass kniv på undersidan för att få ett hål på hinnan.


 Försök sedan pilla in ett finger under hinnan för att sedan försöka dra bort den. Som sagt det är lite pilligt men det är väl värt besväret. Utan denna behandling kommer smakerna inte att gå in i köttet och du får inte den saftiga, möra smaken som du letar efter. Det är just detta som gör att "färdigköpta" känns sega och trådiga och gärna fastnar i tänderna.


Sen är det dags för "behandling". Jag rubbade in rejält med kryddblandningen och lät dom sedan vila i försluten plastpåse i kylskåpet tills nästa dag.

Efter att ha googlat runt på Amerikanska matsidor ett tag hade jag åtminstone en uppfattning av hur jag skulle göra såsen.

(kalvbuljongen byttes ut mot oxbuljongtärning)
 BBQ Sauce Andy Style:

1 stor gul lök.
1 dl vatten.
3 msk tomatpuré.
1 msk honung.
3 msk vinäger.
1 oxbuljong tärning.
3 msk whisky.
2 msk Rökarom.
2 msk råsocker.
1 tsk muscovadosocker.
3 msk ketchup.
Cayennepeppar.
Lousianna Hot Sauce.

Fräs den hackade löken i olivolja, tillsätt socker. Tillsätt sedan vatten och låt koka ner en aning. Tillsätt sedan övriga ingredienser och låt småputtra till lagom konsistens. Mixa slät med stavmixer och smaka av efter tycke och smak.


Pensla sedan revbenen rikligt med såsen (men spara lite till servering). Kör på 175 gr i ugnen. först med undersidan upp ca 10-15 min, vänd dom sedan och kör översidan ytterligare 40-50 min. Ta gärna ut dom och pensla på mer sås och ringla gärna lite honung över. När dom börjar bli klara (lätt att testa genom att lyfta dom i mitten och då ska dom böja sig lätt) så kör du på övergrill på max värme för att se sockret och honungen karamellisera sig och ge fin färg.

möra så dom nästan faller av benen.

Nu är det bara att låta dom svalna ett ögonblick och hälla/pensla på mer sås.
Servera med Sallad, ett cheddar rostat rågbröd och en god Öl.


Givetvis är detta mat som du MÅSTE äta med händerna! Jag vet inte hur det är med dig, men jag fullkomligt älskar sån här mat. Med tidigare nämnd förkokningsmodell så kan du frysa in dom färdigkokta revbenen i lite utav kokspadet och ta fram till grillen. Då behöver du bara glazea dom till önskad smakriktning och du kommer garanterat att vara Kung på sommarens grillkvällar.

Hoppas ni vågar testa och laborera lite med denna lite bortglömda styckningsdetalj nu.

Rejjan hade besök av sin bästa kompis Isis härom dagen. dom hängde i köket. Utmattade av skoj och lek.


Och tittade snällt på när Husse gjorde både Revben och Chokladmilkshake med Bailys.



 Jag har även fått möjlighet till ett "behind the scenes" besök hos skaparna bakom min nya favorit App: Kokbokshyllan.

Fantastiskt roligt att träffa Niklas och Viveca som gjort ett makalöst arbete och verkligen skapat den "nya tidens kokbok". Jag fullkomligt älskar deras böcker och har ni inte laddat ner appen till er Ipad eller Iphone ännu så gå in och gör det bums!

Kokbokshyllan.
Ja det var allt för nu. Glöm inte att följa mig på facebook och Instagram.

Ha en underbar Helg!
//Andy
















onsdag 13 mars 2013

Hamburgerbröd

Testade egna idag med lite råg. Dom blev helt ok. Men jakten på det ultimata hamburgerbrödet tar ju aldrig slut.


Ska nog testa o sätta en ny surdeg o prova med det. Men hur som helst. Här är receptet:

(Edit: blev inte så nöjd med bröden när det väl kom till testätning. För kompakta till hamburgare helt ok till frallor. )







söndag 10 mars 2013

"Äntligen på väg...

...luften booor i mina steg!"

Ja precis, med Håkan Hellström skallrandes i Aygons rangliga högtalare så är jag alltså på väg. På på väg till mitt älskade Tunneberga Gästgiferi. Denna Restaurang pärla i Jonstorp precis där Kullahalvön tar sin början. Jag skall få njuta Leif & Thomas gästfrihet och matkärlek ännu en gång. Det var ett halvår sedan sist och jag är som ett barn på julafton i bilen.


Men först en sväng ner till Lerhamn för en promenad med Rejjan. Hon undrar precis som jag varför det aldrig kan bli sommar någon gång? Men trots den iskalla vinden som skulle kunna förstena en jätte till ett isblock på bara några minuter så är det vansinnigt vackert.



Sen bär det av över Arilds och Brunnbys kullar till Jonstorp. Jag har bokat bord. Det är att rekommendera. Den vita Skånelängan möter mig hastigt precis vid vägen. Så opretentiöst att man lätt kört förbi det. 

För allt i världen, gör INTE det. Detta är matkärlek i sin absolut renaste form, väl värt en rejäl omväg. 

Efter att Leif visat oss till bords så börjar njutningen nästan omgående med deras olika sorters hembakade bröd. Den grova filmjölkslimpan kryddad med anis, fröknäcket....

Sen börjar kavalkaden av Thomas omsorgsfullt tillagade råvaror strömma ut. Som toner i ett musikstycke.

Signaturtoasten med färska handskalade räkor. Varje detalj är perfekt. Att en skiva vitt bröd stekt i riktigt smör till den optimala gyllenbruna krispigheten kan smaka så gott?


Friterad Camenbert som ogenerat rinner ut över tallriken med en hjortronsylt så makalöst balanserad. Friterad persilja som fyrverkeripjäser mot gomseglets stjärnhimmel.


Oxrullader fyllda med färs från lokal spädgris. Omsorgsfullt välkryddade, smältandes bort från tungans dekadenta tapet i en gräddsås som slår alla mammors och urmödrars gräddsåser.


En ostpaj med vällagrade ostar tillverkad ala minute på en bädd av krispiga grönsaker serverad med en currydressing man vill dö för.


Leif tittar hela tiden till de olika sällskapen i matsalen för att försäkra sig om att alla är nöjda och att maten smakar bra. Då och då berättar han fantastiska anekdoter och roliga historier och då slutar man tugga för att spetsa öronen och låta sig underhållas. Ingen radio, ingen TV, inga mobiler (helst). Det är som att slå ett litet pyttehål i självaste tiden och för en gångs skull bara låta sig få vara.

För ett ögonblick bli ett med njutningen. En enkel lunch blir helt plötsligt till två och en halv timmes meditation. När man går ut på stentrappan efteråt så är det som att kliva ut från klädskåpsdörren som leder till Landet Narnia. Omtumlande men lyckligt.


En sak är säker. Kullabyggden, dess invånare och karga landskap har för alltid satt sig i mitt hjärta. En dag bor jag här permanent det svär jag på.

Tack än en gång Leif & Thomas, ni är grymma!

Nu kallar Staden på mig och det är dags att packa ihop.
Med mätt mage går jag igenom inkorgen innan jag rastar Rejjan före bilturen.
Jag ser ljus mellan raderna.

Vårsolen är på väg.

Sköt om er.
//Andreas




fredag 8 mars 2013

En Ulf Lundell låt.


Tidig morgon på Landet. Radio smaka på ordet. Hur ofta lyssnar man på radio? Det är härligt rogivande. Morgonpromenaden ner till det iskalla brusande havet är gjord. Rejjan har fått springa fritt och borra sitt platta tryne i tångruskorna. Klockan är inte ens sju ännu. Kaffet är klart lagom tills man kommer in. Såklart väntar en bit korv till henne.



Rymt till Landet igen.
 Igår köptes vansinnigt goda ostar i den lilla ostaffären på Storgatan. Jag registrerade mig som bonuskund i den lokala mataffären. Känns ändå lite som ett första steg mot en framtida flytt. -Göteborg? frågade expediten lite undrande när hon ögnade igenom formuläret.

Gjorde en mustig Thaigryta/soppa igår kväll. Mycket Ingefära o chili. Nyfångad torskrygg och havskräftor. Värmde gott efter en ruggig dag med iskalla vindar.




Idag hoppas jag på en tur upp till Brunnby för deras fantastiska kött. Även ett besök på mitt älskade Tunneberga står på tur. 

Mest av allt tar jag dagen som den kommer. 
Lite som ett reningsbad. 
Ungefär som en Ulf Lundell låt. 

Som en slags melankoli. Men marken blir sakta stadigare. 
Jag äter igen. 
Jag andas. 

På andra sidan ser jag Danmark. 

En tjäder går förbi utanför köksfönstret. Det här blir en bra dag. 
Ha det fint. 
//Andy









måndag 4 mars 2013

"Searching for a Heart of Gold"



Long time no see.
Först av allt, tack för alla era fina mail: "Andy var e du?",  "Rejjan vi saknar dig!",  "Var håller du hus min matinspiratör?", "Internet är inget roligt längre".....listan kan göras lång.

Från djupet av mitt hjärta. Jag är väldigt rörd. TACK!

Jorå, det har inte bloggats mycket på sista tiden. Några halvhjärtade försök på Instagram har det det ändå blivit. Men det är ju inte mycket att läsa direkt.

Jag skall inte gå in på detaljer. Men det har helt enkelt varit en tuff period.
Åka blåljus till Stora sjukhus mitt i natten, ibland flera gånger inom samma dygn. Oro, sömnlösa nätter...
Det har helt enkelt inte funnits någon tid eller ens tanke på matfilosoferande.

Men ikväll tog jag åtminstone itu med något som jag tänkt göra en lång, lång tid.

Här på Västkusten går nämligen ett rykte att världens bästa gatukök/hamburgerbar ligger i Kungälv!?

Oskars Hamburgerbar skall det heta.

Jag har hört alla möjliga rykten om det här stället. Från att brödet bakas av Schweiziska Sockerbagare till att biffarna blandas för hand av stora jättar med förbundna ögon i en hemlig källare nånstans.

Det var bara att hooka upp Rejjan i bilselen och sätta sig i bilen.


Efter att ha fyllt på bensindepåerna och nästan blivit överkörd av en Epatraktor (finns dom fortfarande? Mäktigt!) så hittade jag till slut in på en gata där jag på flera meters håll såg skylten i den mörka och iskalla Marsnatten. Med inbillade kexbräcks smulor vinande runt skulten så kämpade jag mig fram till dörren. Och; Ja! Dom hade fortfarande öppet.


Fanns det möjlighet att få beställa en utav dessa omtalade hamburgare? Jovisst, inga problem! Vilken storlek önskade jag? Efter denna enormt exotiska resa ändå från Kålltorp så fanns det ingen tvekan, 200 gr fick bli det självklara svaret.






Under tiden som härligheten tillreddes så blev det lite trevligt småprat med ägarna. All respekt för människor som driver företag i det här landet. I tjugofyra år har Oskars funnits. Jag lyfter på hatten. Som flitig matlagare kan jag bara föreställa mig hur många lökar som hackats, hur många potatisar som skalats och hur mycket flottigt stekos som skurats bort kväll efter kväll.


Och ändå finns skrattet fortfarande där och passionen att till och med ställa upp på en bild för en Hamburgertok som mig.


Blev det ingen hamburgare då? Jojomen! Såklart. 200 grammaren hamnade snyggt och prydligt i en påse för att avnjutas tillsammans med Rejjan i bilen.
Påsen var tung kan jag säga.


Burgaren var inte som jag tänkt mig. Jag såg framför mig en tjock puck men här var det en avlång platt istället ungefär i samma tjocklek som de traditionella gatukökshamburgarna. I mina ögon såg den självtillverkad ut, hur det är med den saken vet jag faktiskt inte. Men bara det faktum att den var annorlunda var en klar bonus. Kryddning och köttsmaken var bra, tyckte mig ana ett uns av mitt eget hemliga vapen, liquid smoke.En hemgjord dressing med lite extra sötma var pricken över i:et.  Brödet var ljuvligt! Hembakt och lika avlångt som burgaren men aningen större. Tillbehören över medel godkända med en krispig sallad.

Jag tyckte den här hamburgaren var häftig! Det var som en vanlig gatukökshamburgare fast i DeLuxe version.
En sak som gör detta till en verklig favorit i mina ögon är att brödet (förutom att vara gott) hade lite drag av det Bosniska bröd som jag tycker så mycket om. Men även att det var perfekt avsett för hamburgaren så att den verkligen går att äta med händerna.


Jag tog som sagt den största dom hade och jag klarade att äta den med händerna, i en Toyota Aygo, med en dreglande mopps bakom axeln, på under 5 minuter UTAN att spilla en enda droppe dressing eller sallad i knät. DET i sig är något som borde rendera högsta betyg.


Hamburgare är en snårig skog. Det finns hundratals skolor, åsikter och kännare därute.
Det är lönlöst att gå in i molekyler i detta för många så kära ämne.

Men om det är något jag gillar förutom just Hamburgare så är det att leta upp små pärlor.

Och Hamburgerbar Oskar i Kungälv är verkligen en Pärla!

En riktig sjysst gatuköksburgare.
En hårt arbetande familj.

Det är värt en rejäl omväg, en sjuhelvetes massa respekt och lätt sjuttioåtta spänn.

Det blir samma låt på motorvägen därifrån som på vägen dit ackompanjerad av Rejjans snarkande:

"I've been to Hollywood
I've been to Redwood
I crossed the ocean
For a heart of gold...."


Ha en underbara vecka.
Vi ses.
//Andy