Igår ville jag överraska min älskade Sambo med något som hon gillar. Inte helt enkelt med Vegetarisk LCHF. Efter en stunds funderande så skred jag till verket. Jag kokade Broccoli, lite rotselleri och blomkål som jag skurit ner i mindre bitar/buketter i saltat vatten. Inte för länge men så det ändå blev lite motstånd i grönsakerna åtminstone tillräckligt för att mosa dom med en gaffel tillsamans med en matsked av kokvattnet.
Jag blandade creme fraische och philladelpiaost ca 50/50 och en skvätt grädde. I kylen hade jag massa goda "slatt bitar" ost. Gruyere, pecorilla, lagrad herrgård. Dessa fick gå på rivjärnet och blev nog säkert 5dl ! Osten blandades med röran innan till en härlig massa som kryddades upp med vitpeppar, salt, chili, basilika och svartpeppar.
Grönsaksmoset hamnade i en rejält smörad form och ostblandningen breddes ovanpå tillsamans med ytterligare en skvätt grädde för att få ytterligare riven ost ovanpå sig. Detta måste ju vara det ultimata receptet för er som gillar lchf`? En halvan fick dessutom ett lager skivad vegansk pepperonikorv under ostlagret. 20 min i 225gr och det blev verkligen en supersmarrig gratäng!
Dåligt med hyggliga bilder bara...
Bakandet pågår för fullt. Det blir surdegsbröd var och varannan dag. Det som är bra med att baka ofta är att surdegarna håller sig friska och fina och ger bra jäsresultat.
Superlativen haglar överallt där brödet far fram och jag inser mer och mer hur uruselt ALLT bröd på marknaden är. Min Mamma som har diabetes får numera bröd av mig och hon känner verkligen enorm skillnad på sitt blodsocker och sitt välbefinnande. Precis som mina kollegor i verkstan så säger hon precis samma sak; man blir mätt av en smörgås. Något som tidigare inte hände.
Det är så vansinnigt roligt att baka bröd och jag har verkligen torskat dit ordentligt. Förra helgen köpte jag Sebastien Boudets bok, mest på skoj eftersom jag inte är någon "recept kille" vare sig det gäller bröd eller mat.
Jag provade att baka hans signaturbröd Pavé. Gjorde en dubbel sats till två bröd.
Dock blev jag lite besviken på hur det jäste i ugnen. Det blev inte så högt och grandiost som jag hade förväntat mig. Men det blev verkligen en stort bröd!
När jag nästa morgon skar upp det visade det sig att det var helt perfekt! Smaken av surdeg var fantastisk. Men tre dagars momentet tycker jag var lite jobbigt. Jag har även införskaffat boken Bakverkstan från Eldrimner. Den boken verkligen älskar jag. Konkreta recept och räknade både för små och stora satser och lättfattlig och pedagogiskt skriven. För hemmabakare som verkligen vill "plugga" o lära sig mer så rekomenderar jag starkt den här boken.
Testade receptet på deras Bondbröd (som tyvärr innehöll lite jäst) och det blev superbra. De varianter där jag testat Levain och fördegar tycker jag hittills blivit överlägsna i resultat så det är något jag kommer att exprimentera mer med framöver.
Ni som saknar mina Köttinlägg. Misströsta inte. Jag gjorde en makalös ryggbiff häromdagen och äter verkligen fortfarande mycket kött, burgare och smält ost!
På tal om smält ost? Nämnde jag den Franska osten Mont D´or som man lägger i ugnen 225gr i 20 min? Något så ljuvligt! Servera med kokt broccoli och lite bröd och olivolja för ett kontinentalt kvällsmål. Magnefikt! Och även om jag inte gillar rödvin så kan jag tänka mig att ett glas hade varit otroligt smakfullt till detta. Denna ost ska ni testa!
Rejjan har varit på ett toppenhumör sista veckan. Så himla glad och sprallig. Jag tror hon gillar Hösten. Hon har varit med mig nere i "Bageri verkstan" och busat runt i mjölet och sjungit med till popdängorna på P3. Sen gillar hon jästider och gräddningstider då man kan ligga med husse och vila på soffan såklart. Numera kommer Tiva också smygande och lägger sig med oss och alla kan vila medans Ingo har fullt upp med att gräva ut saker ur skåpen.
En sak som jag är väldigt glad över är mitt beslut att sluta röka. Det har nu gått sju veckor och jag har hållt mig helt rökfri. Så förbannat skönt. Först tänkte jag prova laserterapi men när jag tänkte efter så insåg jag att allt sitter i huvudet och jag har klarat det förut och många svårare saker än så. Så det var bara att göra. Det har som sagt gått fantastiskt bra. Jag ger mig själv en klapp på axeln.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes som att stå i en orkan just nu. Men jag lever efter det Amerikanska mottot: When the going gets tough, the tough gets going.
Konstant rörelse är ett sätt att överleva.
Rörigt inlägg? Ja kanske det.
Men det är trots allt väldigt tidig Lördagsmorgon och jag låter tankarna flyga fritt.
Jag skulle gärna skriva en stund till men kaffebryggaren morrar i köket att den är klar och Rejjan vill bli kliad på magen.
Ha en bra helg alla ni därute.
Tack för att ni läser och alla uppmuntrande tillrop på Instagram.
Kram
//Andy
