Kålltorpiansk Kålpudding

Härom dagen gick ju jag och Rejjan på promenad i vårt ljuvliga Kålltorp. Vi passade på att gå och hälsa på Mor som gett mig så mycket av mitt matintresse.

Vad lyfter hon ut ur ugnen samtidigt som vi stegar in i hallen?

Precis! En riktigt smarrig hemlagad Kålpudding. Något mer "Kålltorpskt" får man nog leta efter. I synnerhet eftersom namnet Kålltorp kommer just från det faktum att det går att härleda till två stora gårdar som låg här med gigantiska Kålodlingar någon gång från 1600 talets mitt.

 Det finns fortfarande en del gamla goa Göteborgare som uttalar det "Kål torp" och kanske är det just därför!?

Så egentligen borde ju detta vara Nationalrätt i Stadsdelen?

Konstigt faktiskt att Frankés inte har det på menyn.

Det går ju aldrig att få ut några vettiga recept från Morsan...."Njae. Men jag bara.../.....äh jag bara gör...." Ja ni vet ju hur det brukar låta.

Men ni får hålla till godo med bilderna i alla fall.

Här snackar vi matglädje! Något så enkelt med lite lingonsylt och en helt vanlig Wasa Husman med stark Grevéost. Det är grejer det! Ett kallt glas mjölk till så slår det de flesta krusidulliga restaurangmenyer med hästlängder.

Men jag antar att det är för er som för mig. Mammas mat är alltid godast?
Supergott var det och som sagt, jag utnämner det härmed till Nationalrätt i Kålltorp. Så det så!

Tack för idag!
Eller som vi säger i Kålltorp:
-"Änna Gött o se daaj!"

//Andy.