Måndagar. You gotta love ém.
Dagen börjar lite käckt med att jag håller att flyga framstupa rakt igenom Entrédörrarna till fabriken eftersom mattan rullats upp som en vall precis innanför dörren.
Jag kan ge mig sjutton på att det är den trötta ABAB vakten som riggat den som en fälla. Jag lyckades ändå, smidig som man är, att undvika denna fadäs och slog på stort genom att rätta till kolossen.
I denna härliga anda fortsatte så dagen.
Men jag skulle inte låta mig nedslås.
På den inte så roliga läkarundersökningen kostade jag till och med på mig att sköjja lite med labbsköterskan:
-Ja Andreas vi behöver ta lite blodprover, hur känner du för det?
-Oj då, jag är hemskt rädd för nålar och stick!
-Aha men jag har jobbat 20 år på Amulansen o e rätt säker så det ska nog gå bra.
-Öh..ja ja.
-Du får ta av dig tröjan så ska vi se hur det går.
När jag hon vänder sig om och ser mina båda heltatuerade armar utbrister hon på den där goa Götebosskan:
-"Nu va la du änna rooli dö".
Sen brände hon av ett underbart kluckande skratt så hela hennes inte så nätta kroppbyggnad guppade.
Vi hade faktiskt en riktigt rolig stund där och hann beta av några av världsproblemen under tiden.
Som sagt jag skulle inte låta mig nedslås.
Jag höll detta tappra lite äppelkäcka humör uppe ända tills jag kom hem. Jag hade planerat en perfekt middag eftersom jag hade den goda Rostas steken så skulle jag använda den. Jag köpte en stor nybakad råg baguette.
Här skulle göras en fantastisk köttsmörgås av rang. Mängder av tunna skivor kött.
Kanske nån sås imellan lagren? Pepparrot, dijon, vitlök? Tankarna gick vilda.
När jag efter ett välbehövligt bad börjar plocka fram allt jag kan tänka behöva för min mäktiga Dinner Steak Sub. Så kliar jag mig lite i hövvet? Det är något som inte stämmer riktigt. Det finns tex varken bregott eller lätta hemma? För bara en halvtimme sedan ringde jag hem och frågade om vi behövde handla något? Ja, ja.
Ni minns?
Jag skulle INTE låta mig nedslås.
Det fanns ju ändå rejält vanligt smör så det var ingen ko på isen.
Tomater, lök, ost....men det är något som inte riktigt stämmer.
Köttet. Var är köttet?
Har jag lagt det bakom nånting i kylen?
Frös jag in det till pyttipanna?
-Älskling! Har du sett min stek som jag gjorde igår?
Tystnad.
-Öh....jag kanske slängde den lite.
Så varsågoda:
En Bacon Sub istället:
Tomat, rödlök, smör, honeymustard (majonäs, dijon, honung), bacon, lagrad Allerum och Provolone ost.
Efter en stund när blodsockret stabiliserat sig lite och jag nästan kommit över chocken av att mitt fina och omsorgsfullt rubbade nötkött hamnat i soporna ligger jag i soffan med både katten och hunden.
Jag blundar och hör den goa sjuksjöterskan grova Götebosska:
-Nu va la du änna rooli dö!
Jag skrattar lite för mig själv.
Nej, jag lät mig faktiskt inte nedslås idag heller.
Fridens.
//Andy.
Ha ha - underbart med sköterskan och "rädsla" för nålar :-) Visste väl att jag skulle börja flina efter besök här. Som vanligt!
SvaraRaderaMindre sköj med köttet då... Men som du så tappert konstaterar. Inget att nedslås av. Tur att det finns bacon! Det ska jag ha i mina färsbiffar ikväll. Japp, färsbiffar igen :-)