Sista Måltiden.

Ja alltså sista måltiden 2011 vill säga (väldigt vilken dramatisk inledning det blev).

En utav de största gåvor en människa kan ha är förmågan att improvisera. Jag vet inte riktigt om jag själv är en Mästare på det eller helt värdelös?

Ibland kan jag med helt nya förutsättningar komma på de mest geniala lösningar och ibland blir jag bara helt perplex när saker ändrar sig. Hur som helst så är gåvan, eller förmågan att anpassa sig något som vi människor är otroligt bra på. Det är förmodligen därför vi står högst på näringskjedjan.

Nyårsafton blev en aning förvirrad när "Dirrens" ugn exploderar 20 minuter innan vi skulle göra entré i hans fashionabla hem. Men självklart så var han och hans fru välkommna hem till En Herrans Ostädad tvårummare längre ner på gatan. Snabbdisk, snabbstädning och en förbluffande vacker improvisationsdukning från En Herrans Duktig Flickvän, no problems!

Jag och Dirren styrde och ställde i köket men den lugnande whiskypinnen uteblev då vi slagit vad om att fira Nyår utan booze. Han tog istället "handen från munnen" och visade en av sina topphemliga paradförrätter:

Parmesan & potatisplättar med Löjrom.

Finriven potatis som man pressar ur vätskan ur och sedan blandar med riven parmesan och dill och steker i rikligt med smör. Detta är GOTT mina vänner! Serverades med gräddfil, svart och röd kaviar och finhackad rödlök. En riktig höjdare. Denna jag har inte gjort särskilt mycket rårakor eller potatiskakor i mina dagar men det här skall jag experimentera med. Olika ost, olika örter....

I förvirringen som uppstod med ändrad adress så glömdes köttet att åka in ugnen i rätt tid så det blev ett besvärande glapp efter förrätten. Något som upplevdes som en evighet uppstod förmodligen även beroende av bristen på vin. Vi improviserade därför snabbt ihop en "andra förrätt":

Bacon lindad sparris med riven parmesan och citron.

Barnsligt enkelt, men makalöst gott! En klassiker som levererar varenda gång.

Sen var det ju dags för den heliga kalven. 
Jag körde den perfekt rosa till 53 gr och sedan fick den ligga i folie ca 10 min för att "stanna" av. Tyvärr så tycker jag själv inte att det blev så bra.

Kryddningen trädde inte fram så mycket som jag förväntat mig efter ett dygns marinering. Mörheten var inte heller vad jag förväntat mig. Smaken på köttet i sig var mycket bra. Men jag satte ju mig själv lite på slak lina genom att ge mig på både ett kött och en kryddning som jag inte var van vid. Som tur är (och jag hoppas dom var ärliga) så tyckte gästerna om det.
En riktigt kokt rödvinssås, en krämig potatisgratäng och en makalös sallad räddade varmrätten.

 Salladen kan nämnas som ett kapitel för sig. Men en vanlig enkel sallad kan bli en otrolig matupplevelse. Efter att ha sköljt salladen så fick den bada isbad i en stor balja med kallt vatten och isbitar i ca 30 min. Sedan fick den åka karusell (salladslunga). Jag kommer ALLTID att göra sallad så här i forts. Vilken enorm skillnad! Med en vinägrett blandad på olivolja, finhackad vitlök, finhackad chili, dijon senap, vitvinsvinäger, salt och peppar så blev vansinnigt gott. Den dristar mig till att säga den godaste sallad/vinägrett jag ätit. Isbadet skapar en saftig men ändå superkrispig sallad och finner gommen då och då några granatäppelkärnor så ler Gastronomins Gudar från sin himmel!

Dirrens fru hade med sig vad som verkade vara en sopsäck full med fina handplockade hjortron från Norrland så med dom varmrörda och generöst serverade med en god vaniljglass och ett rykande svart Zoegas kaffe så var desserten en fullpoängare.

Som sagt ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men det kanske oftast är då man har som trevligast? Vad vet jag?

Hur som helst så blev det många sköna skratt denna kväll och när jag och min underbara flickvän pussade in det nya året bestämde jag tyst för mig själv att det här skulle bli året då jag lyssnade mer på mitt hjärta och gjorde mer bra saker. Vi får väl se hur det går....

//Andy.