Baka så det knakar!

Jaha kära vänner. Är det något jag INTE är så är det Bagare. Jag bakar nästan aldrig. Förmodligen för att jag inte är bra på det. Jag gillar att vara bra på saker, och bakning är som sagt inte en utav dom sakerna.

Jag tror det beror på att nästan all bakning bygger på exakthet och noggrannhet. Jag är sjukt impulsiv och snarare artistisk när jag gör saker. Likadant när jag målar. Fort skall det gå. Pang Bom bara! Jag gillar inte att följa regler. När jag mönstrade till militärtjänst en gång för längesedan så fick jag frisedel. "Herr Andy har ett tillsynes allvarligt problem med Auktoriteter" löd den välutbildade psykologens utlåtande.

Men idag fick jag en otrolig längtan efter att baka ett gott bröd. Hur svårt kan det vara liksom? Sagt och gjort. Bunke fram.

Jag värmde ett degspad bestående av ca 60gr smör, 3dl mjölk och 2dl vatten. Detta fick svalna till fingervarmt. och blandades sedan med 50gr jäst. 8dl vetemjöl och 2dl rågmjöl. Salt, socker och olivolja.

Sedan gick vi en långpromenad med Rejjan på ca 1 1/2h medans det jäste. Jätteskön fuktig luft ute som rensade mina lungor på ett härligt sätt nu när jag äntligen är rökfri igen. Och Fri är verkligen ordet.

När vi kom tillbaka delade jag degen som var ganska "smetig" i 3 delar. Jag knådade den ingenting varken innan eller efter jäsning.

De 3 delarna drogs ut till 3 korvar som placerades på bakplåten som smorts med olivolja. Där fick dom jäsa ytterligare 30min under duk.


Sedan penslades 2 utav dom med olivolja och havsalt och en med vispat ägg och riven Parmesan.
Jag gräddade dom i 275gr i ca 5min och sedan i 150 i nånstans 25-30min.

Det blev väldigt gott tyckte jag själv i alla fall. Smaskigt med det salta havsaltet på brödytan. Lite som Pretzels nästan. Då och då skvätte jag in kallt vatten i ugnen för att få sån där krispig och hård yta.

En läcker tomatröra med vitlök, färska tomater, olivolja, vinäger och basilika att bara klicka på det fortfarande varma brödet visade sig vara en sann njutning som i en enda tugga fläktade bort sviterna från föregående kvälls festligheter.

Okej, det går inte att mäta med ett långtids jäst surdegsbröd gjort av något proffs. Men jag gjorde det själv och i min lilla värld för mina små smaklökar i mitt lilla Kålltorp så smakade det alldeles underbart.

Och det är väl det som räknas? Det som är här och nu. Det som du själv kan stå för.

Lev och lär Andy.
Lev och lär.

Fridens vänner, ta hand om varandra. Bryt en bit bröd.
En sed som funnits i alla tider.

Kram.
//Andy.