tisdag 10 april 2012

Mat som religion?



Ja det är ju underrubriken på min blogg om ni någon gång reflekterat över det? Men vad är då religiös mat? Finns det?

Ja det jag menar egentligen är ju mat som gör en "salig", alltså mat där man kommer till någon form av högre medvetande. Något som man helt enkelt blir lite hög utav. Jag har snackat med mycket folk om det här.

Det behöver inte vara något märkvärdigt, en nykokt rödbeta med skirat smör, en bit knäckebröd med rumsvarmt smör och en bit sill....man blundar....och ja ni vet ju själva.
Som sagt så har jag pratat med många människor om det här och kommit fram till en sak. En del har det. Andra inte.
Några kan känna det medans några helt enkelt saknar den förmågan. Jag lider med alla er som hamnar i kategori två, där mat bara blir något matematiskt nödvändigt ont utan värde.



Nu är det ju självklart så att mat är absolut inte någon religiös upplevelse varje dag. Om jag påstod det så ljög jag. I dagens sönderstressade samhälle står det mer eller mindre bra nödlösningar runt hörnet och lurar varenda dag. Men huvudsaken är att man försöker.

För mig är mat mycket förknippat med avkoppling. När jag stökar runt i köket så är jag "där och då" och slipper således tänka på tråkiga saker som att besiktiga bilen och betala räkningar.

Hur som helst. Idag skall det handla om högst religiös mat i allmänhet och Svensk i synnerhet. Älg!



En trogen läsare hörde av sig för ett tag sedan och meddelade att han just kommit från Jakten och frågade helt enkelt om jag var intresserad av lite älgkött. Vilken glädje! Att få sådan här råvaror är ju rena drömmen! Bitarna märktes upp och lades i frysen och föll i glömska ett tag. Tills nu.

På ett paket jag fiskade upp stod det kotlett med ben. Och efter att den fått tina i kylskåpet två dagar så visade sig mycket riktigt vara sant. En rejäl bit var det.

Jag bestämde mig för att marinera den och sedan knyta upp den för att tillaga den som en hel stek.
Min vana trogen blandade jag en marinad på stående fot direkt i en plastpåse. Rött vin, gin, soya, dadelbalsamico, paprikapulver och lite råsocker. Där fick köttet ligga i ca 6h.




När jag sedan tog upp den klappade jag in det rejält med flingsalt, svartpeppar, persilja och krossade enbär och knöt sedan prydligt ihop det som en stek. Marinaden förpassades till en stekgryta och där hamnade även steken efter att ha brynts noggrant i rikligt med smör runt om i gjutjärnspannan.




Termometern sattes i den tjockaste delen och programmerades till 60gr precis. På med locket och in i ugnen på knappt 120gr. Nu var det bara att vänta. (ca 3h tog det).








Under tiden förbereddes en rotsakspanna. Potatis, äpple, rödlök, vitlök och rotselleri. Olivolja, örtsalt. Lite högre temp att föredra här; 175gr tills dom når det tuggmotstånd man önskar.



Men hur går det här till? Har mänskan två ugnar eller vad? Nej då. Sanningen är den att rotsakspannan förbereddes och täcktes med plastfolie (några stänk vinäger så blir inte potatisen brun). Sedan när köttet är klart så tas det ur och läggs i halvöppen folie medans rotsakerna går in.




Varför? Jo för att dels så vill man ha rotsakerna nybakade och varma, köttet däremot behöver inte vara knallvarmt. Det är tvärtom bara bra att det får tid att stanna av i lugn och ro så att man får en jämnare färg på köttet plus att alla safterna stannar kvar i köttbiten istället för om du ger dig på den direkt när den är klar rinna ut på tallriken. Jag lovar, om du har lite tålamod att vänta på ditt kött kommer du att nå nya gastronomiska höjder. Detta gäller även nötkött och kanske ännu mer om du gillar rare, medium och medium rare.

På detta sätt får du även tid att göra sås. Den underbara saft, spad och marinadblandning som var kvar i grytan silades och kokades upp i en kastrull. Jag tillsatte grädde och en skvätt dadelbalsamico sedan var det bara att smaka av och reda upp den. Det sista klarnades av med en rejäl klick smör.

Nu var vi där! Hallelujah! Vilken sås!!! Som en liten flygplanscockpit inuti hjärnan där alla reglage sätts på samtidigt. -Get reaaady for takeoff!



Jag slipade min kniv och började vördnadsfullt skära tunna skivor av köttet. Perfekt rosa!
Smaken?
Oj, oj...hela fyrverkeri kavalkaden startas om på nytt! Som om man var omringad av trillijarder små, små lilleputtar som nöp en i varenda cell!

Skulle man våga sig på att försiktigt doppa en liten gaffelbit i såsen innan servering för att se hur det funkar tillsamans?

-Ahhhh JAG BLIR GALEN!

Frugan kommer inspringade i köket; -Vad står på? Va händer?
-Jag bara provsmakar lite säger jag förläget.

Doften av den nytrancherade älgen har spridit sig i hemmet. Både Rejjan och Ingo kretsar kring bordet likt gamar. Båda får smaka och båda blir helt tokiga! Men frågan är om inte Ingo får den vildaste blicken?



Ja ok, jag skall runda av för idag. Men på frågan om vad som är "religiös mat" så har ni det här.
Fy satan vad gott det var!

Tack Jonas!

Amen.
//Andy.

4 kommentarer:

  1. Rdan efter första texten till "Älg!" var ditt slutord min tanke att börja min kommentar med, nämligen: Amen ;-) Älg är ju sa gudagott (!) och det saknar jag här i Tyskland...

    Jag läser flera svenska matbloggar dagligen. Bara du och kanske nagon till kan beskriva känslan av "skapelsen" som händer fran inköp till omsättning i köket sa bra. Tack för att du öppnar vara ögon för hur viktigt det är att njuta och glömma vardagen när man lagar mat!

    PS. 1
    När vi pratar om "Mat som religion" heter det inte "Fy satan vad gott..." utan "Herregud vad gott" ;-)
    PS. 2
    Ingo ser ut att behöva mer att äta ;-)

    SvaraRadera
  2. Tack för att du läser Kajomida! Ja Älg är sannerligen en förstklassig råvara med en fantastiskt smak!
    Ingo verkar inte ha någon botten, han kan äta HUR mycket som helst!

    SvaraRadera
  3. Johan Nordström17 maj 2012 20:18

    Provar att laga just nu. Första gång jag gör älg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande Johan! Hoppas och tror det kommer att bli makalöst gott. Lycka till. Tnx for reading!

      Radera