Man lever så länge man lär.

Häromdagen hände något väldigt oväntat.
Jonas hörde av sig. Jonas jagar.
Nu var han på väg hem från den lyckade jakten med bland annat ett Vildsvin!
-Vill du vara med och stycka? Du som gillar mat? Tänkte kanske du skulle tycka det var roligt?

Om jag ville! Slängde på mig ytterkläderna och stack dit med en gång.

När jag kom fram till garaget så hängde vi upp vildsvinet i hängkrok med en karbinhake och en mellanlänk så man kan snurra kroppen allteftersom man jobbar.

 Kroppen hade han flått och tagit ur på jaktplatsen där den även hängts.
Det är väldigt intressant det där med hur man tar till vara på kött. Jag kan inte så mycket om det men vill gärna lära mig mer hela tiden. Det var därför det var så roligt att få vara med vid ett sånt här tillfälle. 

Jonas berättade om hur jakten går till och jag hade tillfälle att ställa frågor. Jättekul!
Bland annat så lärde jag mig om hur slaktkroppen skall hängas och hur länge (även om alla jägare har sina egna personliga idéer). Man räknar i något som kallas för Dygnsgrader dvs. man gångrar antalet dagar kroppen hänger med temperaturen och resultatet skall hamna på 40 för vildsvin.

Nu lär man sig ju inte allt med att vara med en gång och det är ju inte meningen heller. Men det är häftigt att få en större bild, alltså ett vidare medvetande om var mat kommer ifrån och hur man tar till vara på den. Det är ju trots allt gamla kunskaper som gått i arv från generation till generation fjärran från frysdiskens fabrikstillverkade kött. Kött växer inte i snabbköpets kyldisk. 

Vi använde latexhandskar under processen, inte för att se ut som fräsiga kirurger eller coola tatuerare utan faktiskt för att viltkött är känsligt för bakterier. Just eftersom det strövat fritt i naturen och inte varit i kontakt med artificiella födoämnen eller medicin. Så om vi kom i kontakt med "smutsiga" saker eller pälsen så bytte vi handskar.

Det var nog en ganska fet gris detta för det var mycket fett att skära bort och själv styckningen tog mycket längre tid än vad jag trodde. Det blev många fina bitar som sorterades allteftersom och det blev även mycket "mal kött" alltså kött som skulle malas till färs.

Jag fick tillfälle att själv prova på att skära ut några bitar och hjälpa till och det var väldigt spännande. Det blev några fina bitar som jag fick ta med mig hem och eftersom jag aldrig har ätit vildsvin så skall det bli jättespännande att prova det.

När jag kom hem så frös jag in bitarna var för sig och märkte upp dom. Jag hade även med mig en del blandade bitar, ryggrad m.m. som jag skar rent och frös ner till katt och hundmat.

Det var sannerligen en syn att se Rejjan och Ingos blickar när jag slängde upp ryggradsbiten från vildsvinet på skärbrädan. Jag skar små köttbitar som dom fick smaka på och jag har aldrig sett lille Ingo mer likna ett vansinnigt Lejon eller Rejjan en frustande Varg!

Nu väntar bland annat vildsvins revben, en bit innerfilé och vildsvinsfärs i frysen. Idéerna bubblar till sommarens grillningar. Wildboar Ribs, Wildboar Burgers alá Andy !?

Ja vi får se.

Att ha förmågan att dela med sig av kunskap, glädje och sådant som man själv gillar. Det är stort.
Kanske är det precis det som mat och matlagning handlar om?

Tack Jonas för att du lät mig vara med och lära mig något nytt.

Man säger att man lär så länge man lever, men fan vet om det inte är tvärtom?
Man lever så länge man lär.

Trevlig Söndag!
//Andy.