onsdag 21 mars 2012

150gr Kärlek.


Kvar på den fenomenala burgare jag gjorde igår så blev det ytterligare en biff. Denna inte lika gigantiskt som 290 grammaren men ändock närmare 160gr. Så även om ni tycker jag tappat kassetten helt nu, så blev det burgare idag igen.

Tillbehören började radas upp; bacon, chili, fefferoni, ost m.m.



Jag började med att finhacka chili och fefferoni. Chilin blandades med majonnäs till en chilimajonnäs för underbrödet. Fefferonin ströddes glatt över några överblivna nachos och toppades med riven ost och lite tacosås för att skapa en "Green pepper cheese nachos". Man kan ju inte BARA äta hamburgare.

Burgaren stektes varsamt och toppades med chilimajonnäsen, ost, bacon, saltgurka, tomat och rå lök. För att få en lite pikantare smak på mina burgare brukar jag pudra över lite Citronpeppar under stekningen. Ta det som ett tips och testa nästa gång.
Jag brukar inte förespråka den här typen av "låtsas kryddor" men det har en speciell historia bakom sig.

Min bästa kompis när jag växte upp hette Robban.
Han finns inte med oss längre tyvärr. Må du vila i frid.

Inte långt ifrån hans hus låg ett gatukök. Från klass 6 till 9 så var vi där oändligt många gånger. Det är omöjligt att säga hur många 150gr vi åt i den där kiosken och hon som hade den kände självklart igen oss. Varje beställning var exakt den samma.
Vi åt alltid samma sak. 150gr i bröd med extra ost. Hon som hade kiosken grillade alltid bröden och hade hemmagjord dressing. Dessutom pepprade hon alltid burgarna med Citronpeppar! Robban var lite värre än mig, han kunde komplettera med en pommesfrites tallrik ibland, själv nöjde jag mig alltid bara med burgaren.

Hur många hamburgare jag åt i den där kiosken vet jag inte. Jag vet heller inte hur många jag ätit efteråt. Men en sak är säker. Inte en enda av dom har smakat som dom gjorde just då i just den där kiosken.




Ja, hamburgaren har alltid haft en plats i mitt liv på ena eller andra sättet. Den saken är klar. Det skall jag berätta mer om en annan gång.

Den här lilla Tisdagsrysaren blev i alla fall en riktig Hit och Chilimayon kommer jag definitivt att göra om, däremot blir jag aldrig riktigt frälst i bacon på burgare. Det är inte min grej bara.
Men det egen malda köttet slår ju allt. Vilken smak!


Den här hade du gillat Robert.
Peace.
//Andy.

1 kommentar:

  1. Den här versionen av burgare sparar jag för att göra inom kort, med tillbehör och allt. Och bacon behåller jag! Måste verkligen prova din chilimajo...

    Fin salut till din vän...

    SvaraRadera