Glada grisar och en trött hund.

Det är ju mycket snack om råvaror hit och dit. Både här på bloggen men även i samhället i övrigt. Nu när jag var nere i Skåne sist så passade jag självklart på att åka ut till min favoritgård Brunnby Boställe. Det är en helt underbar Gårdsbutik som säljer sitt eget kött. Både nöt och fläsk men även egenodlade grönsaker och rotsaker.

Allt håller den absolut högsta kvalitén man kan tänka sig och till bra priser och med proffsig och kunnig personal dessutom.

Allt jag köpt och ätit där har fullständigt "sprängt hjärnan" på mig. Ta till exempel ägg. Inget speciellt tänker du? Men att gå hem och göra en enkel fransk bondomelett med färska ägg är något fullständigt sagolikt. Det känns som du ALDRIG ätit en omelett i hela ditt liv innan. Ändå är det i princip bara ägg och grädde i. Så mycket kan råvaror göra.

Den här gången tog jag och Rejjan en promenad runt lite försiktigt på markerna och hagarna runt gården. Alla grisarna hade kultingar. Det var mängder av dom!

Finns det något sötare än små griskultingar? Att se dom springa runt och busa hej vilt gör att man blir alldeles glad i hjärtat. Rejjan tyckte också om dom och hennes lilla knorr viftade hej vilt. Helst hade hon nog velat springa in i hagen och busa och leka i leran precis som dom.

Dom sprang helt fritt på vägen när vi kom gående. Det visade sig att de bökat upp en gång under utfodringsplatsen som de kunde använda för att gå in och ut ur hängnet som de ville.


Att sedan gå in och köpa de allra finaste kotletter du kan tänka dig för att ytterligare tio minuter senare steka dom i smör och lök och göra en gräddsås till. Det är livskvalitét för en matnjutare.

Det kanske kan tyckas motsägelsefullt att njuta och gilla mat som man alldeles stunden innan sett som världens mest gulliga och mysiga djur. Men det är just det som är poängen. Att äta kött från ett djur som haft det så här bra känns respektfullt och vördnandsfullt. Dom har verkligen haft ett underbart liv och behandlats med kärlek och respekt från födsel till slakt. Inte behövt åka på någon trång lastbil eller stress slaktas.

Kotletter så som kotletter skall se ut.

Smaken går inte att beskriva. Jag önskar bara att alla ni som läser och som äter kött någon gång fick möjlighet att smaka. Det går inte ens att jämföra med den typen som förekommer i de flesta av våra så kallade livsmedelsbutiker.
(Gud vad jag önskar mig ett Nationellt matuppror nu.)

Samtidigt måste jag lyfta på hatten för alla de som håller på med den här typen av jordbruk och djurhållning. Det kan inte vara lätt vare sig fysiskt eller ekonomiskt. Jag skulle för egen del inte klara av att jobba som bonde ens ett par timmar tror jag. Tack för att ni finns.

Ja det blev en hyllning till de Svenska råvaror som vi alla skulle kunna njuta av varje dag om vi bara satte ner foten och ställde lite mer krav på vår mat.

Efter denna sanslösa njutning både för mage och själ så satte jag och Rejjan oss för att läsa tidningen.

Att läsa en tidning med en Mops är inte den enklaste sak här i världen.
Åtminstone inte om Mopsen tror att den är lika liten som en kaninunge, bara väger 1kg och i princip passerar obemärkt i knät.

Det blev mer klappning än läsning kan jag säga.
Och nog tyckte jag Rejjan lät som en liten gris när hon sakta föll i sömn och började snarka.

Ha nu en skön start på veckan.
Over & out.
//Andy