Vildsvin Grand de Lux.

  
Ja då var det dags för något lite fenomenalare än vanligt. Vad passar Hösten bättre än Vilt? Jag hade länge gått och funderat på när och hur det skulle passa sig att försöka ge sig på att tillaga den filé som jag själv skar ut i slutet på Maj. Ärligt talat så har jag varit lite skraj för jag inte har vetat riktigt vad jag skulle göra med den. Jag har aldrig lagat Vildsvin förut!?

Först fick det tina upp ur sin vinterdvala från frysboxen i kylskåp ca 4 dygn. Sedan marinerade jag köttet med lite rödvin, timjan, ett par droppar rökarom, peppar, vitlök och några krossade enbär. Ett dygn fick det ligga i marinad.

Jag bestämde mig tidigt på dagen att koka en riktigt sjysst rödvinssås, något som jag heller i ärlighetens namn gjort "på riktigt" förut. Efter att ha skummat recept blev det enligt alla konstens regler och  tog ett par timmar. Dock väl värt mödan. Men jag uteslöt, tyvärr tror jag för smakens skull, kalvfond eftersom jag ville kunna bjuda såsen till min fantastiska tjej och hennes vegetariska varmrätt. Timjan har jag för tillfället en stor crush på.

charlottenlök, palsternacka, rotselleri och vin förstås!

Timjan, I Love you!

 Jag kokade potatis och gjorde ett makalöst mos med muskot och blandade örter. Detta spritsades till Pommes Duschesse och toppades med små smörklickar och riven Parmesan. Okej, jag kan erkänna att min egenhändigt tillverkade sprits utav en fryspåse kanske inte kreerade det vackraste Pommesarna. Men jag bjuder på den. De smakade åtminstone ljuvligt.

 Sedan var det dags för Vildsvinet. Marinaden avlägsnades, köttet saltades och pepprades lätt och bryntes sedan i en rejäl klick smör för att sedan möta ugnens varsamma värme på knappt 100 gr. Termometern programmerades till en innertemperatur på 65gr.

 

Precis som vid styckningstillfället så var det STOR uppståndelse bland de fyrbenta i familjen. Vart man än vände sig så var det en hund eller kattnäsa i närheten. Nu vet jag hur det känns att prestera framför Publik!

Jag vet inte hur lång tid det tog men under en timme iaf. Köttet fick vila minst 15 min innan jag satte kniven i det. Under tiden så passade jag på att "blanka" av såsen och det syns nästan på bilden vilken skillnad det gör?

Så var sanningens sekund slagen. Köttet skars upp...PERFEKT ! Jag tror inte jag kunde träffat mer mitt i prick och även om jag inte är någon expert på vilt så tror jag till och med Tore Wretman hade godkänt detta. Jämn och fin färg och innerkärnan som precis börjat stanna upp.

Men som sagt man fick vara på sin vakt under hanteringen för det var många små munnar som gärna ville smaka. Kolla på den näst intill "osynlige" Ingo, när han smyger upp mot trancherbrädan.

Min kära Mor kom och åt med oss och hon var lyrisk!  Detta är synnerligen roligt då hon när det kommer till mat och matlagningen sällan är den som är frikostig med komplimangerna.

Älsklingen fick njuta en lättmarinerad Quornfilé men samtliga deltagare gav full pott inklusive jag själv.

Detta var sannerligen en utav dom bästa middagarna jag lagat. Vi pratade mycket om hur och vad det smakade under tiden vi åt.

När jag blundade och smakade framträdde i mitt undermedvetna en doft av gran.

Det smakade skog.
Ren bäck.
Kraft.

Förmodligen är det många Sensoriker därute som hoppar ur skorna nu, men det skiter jag i.
Detta var bra.

Skogstokigt bra!

En underbar vecka önskar jag er!
Vilda hälsningar.
//Andy

ps. än en gång; Stort Tack Jonas! ds.