söndag 23 september 2012

Höstgotter och en gammal klassiker.


Det har hänt något underligt. Jag har ändrat mig. Eller rättare sagt, jag har förändrats.
Helt utan att jag märkt det själv!?

Nej jag har inte fått gröna horn i pannan eller fiskfjäll på armarna (förutom tatueringarna då). Nej det gäller den eminenta årstiden Hösten.

Så länge jag kan minnas har jag HATAT Hösten. Jag har fått ångest av blotta tanken. Döda löv. Vinter...
Men så härom morgonen när jag vaknade och tog på mig min väl inbockade Wigéns keps och tjocka ytterrock för att gå morgonpromenad med Rejjan så märkte jag efter en stunds promenerande att jag gick med ett leende på läpparna.

De vackra färgerna, löven som sakta, ett och ett virvlade ner från träden. Den friska, rena luften som smekte kinden och skickade små snurrande rengörande Tornados ner i lungorna. Rejjan med sitt platta tryne plöjandes genom lövhögarna.

Fantastiskt! Bara att konstatera: härmed gillar jag Hösten.

Stärkt av denna nya insikt så satte jag hurtigt igång med att laga en äppelkaka. Inspirationen var från barndomen och de långpannor som mamma brukade göra med saftig kaka och stora mjuka äppelbitar.

Själv tänkte jag göra en lite mindre fluffig och med fint skurna bitar och ett knäckigare skal.

Smör i mängder smältes förstås och fick svalna med tillsatta havregryn.


Äpplena skalades och skars i tunna skivor. Dessa "marinerades" i rejält med kanel, socker, farinsocker och råsocker.



Mjöl blandades med bakpulver och riven muskot.


Ägg och socker vispades. Till slut blandades alltihop utom äpplena. Men här hände något besynnerligt. Det blev en rackarns tjock klump!? Det som mer hände var att när jag i ett fåfängt försök att luckra upp den med elvispen så stack både bunke och visp åt varsitt håll med rejäl mjöl oreda högt och lågt i köket.

Men istället för att få ett tokbryt så var det bara att rädda det som räddas kunde. Ytterligare ett ägg åkte i den deg som var kvar och en skvätt mjölk. Okej, det blev väl ingen smidig smet direkt men det skulle nog gå.

Deg/Smeten pressades ut i en smörad och bröad form och äpplena trycktes i. Efter att ha tryckt på ordentligt med händerna så liknade det åtminstone något som man med god vilja skulle kunna få till en kaka. In i ugnen och simsalabim! Den reste sig jättefint och råsockret som hällts uppepå karamellisserade sig fint.

Det blev en toppen god kaka! Jag utbrast likt Maria Montazami: "Vilken TUUUR jag har!"



Massor med tända ljus, en mysig soffa, kall mjölk och den fortfarande ljumna kakan. Den man älskar mest i hela världen tätt intill sig och höstvindarna piskande på rutan. Hur mysigt är inte det?

Men nu undrar ju inte ni alla trogna följare om det inte åts något kött? Jo, det åts kött. Såklart!
En stor skiva Entrecoté hade fått ligga framme i rumstemp en god timme.


En skiva gott bröd som steks i hederligt smör. Färsk fint riven pepparrot. En ekologisk äggula. Ni hör vart det barkar hän va?

Finhackad rödlök, tomater och några sockerärtor. En gigantisk klick frän Dijonsenap på det nystekta brödet. Det perfekt mediumrare stekta köttet endast upplyft av flingsalt och nymald svartpeppar.

Ytterligare en superb Bookmaker Toast.

Detta är en återkommande klassiker och favorit för mig. Så otroligt gott med rätt råvaror och en kall pilsner till.


Den rena köttsmakens fyllighet ihop med pepparroten som kittlar till i näsgångarna. Krispigheten från det gyllenbruna köttet och löken. Ja detta är en höjdare!


Prova med oxfilé, ryggbiff (min favorit) eller entrecote. Dijonsenapen, äggulan och pepparroten är ett måste sedan kan ni variera med kryddning och tillbehör som ni vill.

Och till er som orkat läsa ända hit så vet jag ju att ni undrar var Rejjan och Ingo håller hus!?
Jodå, dom är allt med, i precis ALLT som sker i köket som vanligt.


Så kan det vara mina vänner. Man KAN ändra sig.
Och även något som verkar vara ett misstag kan bli Succé!

Skön Söndagskväll önskar jag eder.
//Andy.
















2 kommentarer:

  1. Klart man orkar läsa - det är ju ren njutning!

    Höstpromenad, äppelkaka & mjölk, bookie & bira, djur och kärlek. Det kunde vara värre men knappast mycket bättre...

    Tror inte att den lyckade kakan har lika mycket med tur att göra som med skicklighet. En god kock reder sig själv eller hur var det?

    Välkommen i klubben - till oss som älskar hösten!

    SvaraRadera
  2. Hösten kan vara mycket fin, som förra veckan här med solsken, kyligare, klar luft, underbart helt enkelt. Eller som idag, regn och blåst upp till 70 km/h...

    Din äppelkaka ser jättegod ut och så länge man inte talar om eller pratar om HUR den skulle bli, så är ju smaken huvudsaken ;-)

    Önskar dig och oss läsare/följare ein fin höst fylld med dina härliga recept som kanske t.o.m. blir ännu bättre* eftersom det nu är också *din* årstid!

    * men det går väl knappast... inte för att du inte kan, utan för att du redan har så jättefina recept!

    SvaraRadera