En hyllningssång från hjärtat.

Hmm...nu skall vi se, det här kan bli knivigt. Jag vet nämligen inte om jag kommer att kunna skriva det här inlägget så som jag vill. Det beror på att jag helt enkelt tvivlar på att mina ord räcker till. Om jag har ett ordförråd eller förmågan att verkligen uttrycka vad jag vill säga. Men jag måste ju i alla fall göra ett försök.

Den här gången gäller det inte ens något recept som jag lagat själv. Inte heller någon råvara jag sprungit på under mina eskapader i Skåne. Nej det handlar om en Restaurang. Ni som följt mig här ett tag vet ju att jag ALDRIG, inte en endaste gång skrivit en restaurangrecension.
Det här kommer inte att bli det heller.
Detta var en bit av himlen.

Utanför Ängelholm när man kör väg 112 ut mot Kullahalvön och Höganäs ligger ett litet samhälle som heter Jonstorp. Det är inte mycket till by.

Håller du inte ögonen öppna så kommer du att passera utan att ens märka att du varit där. Där finns en Ica butik, en skola och några hus. En jättebra antikaffär som heter Nu och Då. Ja, det är väl ungefär det. MEN !

Det finns även någonting annat. Ett äkta Skånskt Gästgiveri. Tunneberga Gästgiveri heter det och det har anor från 1700 talet.

I en traditionell Skånelänga driver två herrar detta Gästgiveri med en passion som jag inte trodde var möjlig.

Första gången jag kom dit åkte jag ensam. Det var fullsatt och förbokat fick jag veta. Men självklart kunde man iordningställa ett bord på gården om jag mot förmodan i det dåliga vädret ville sitta ute. Självklart ville jag det. Hade jag nu tagit mig hit ville jag ju självklart äta maten.

Efter ett samråd med en utav de trevliga ägarna så blev det "Skåne Lunch". Denna skulle bestå av SOS (smör, ost och sill) samt Äggakaka med knaperstekt fläsk.

-"Jag skall bara skära upp lite bröd till dig Påg så kan du gå in till sillabordet och ta preeeecis vad du vill så länge".

När jag kom in till Sillbordet så häpnade jag.

Jag tror jag räknade till 22 sorters sill, vilka dom lagt in själva varenda en med lokalt fångad sill. Det jag inte visste var att dom även vunnit Sill SM både 2010 och 2011. Där fanns ägghalvor med hemgjord majonnäs och purfärska räkor, silltårtor, inlagd ål, rökt ål, div olika röror och lite till och sen ytterligare lite till. Man häpnar! När jag plockat åt mig några godbitar inklusive dom två vinnarna Vodka/Dill Sill och Husfrusill så fick jag serverat mig en korg med 4 sorters hembakt alldeles färskt bröd, en skål potatis och en liten bytta smör på ett fat med is. Undrar jag om inte även Smöret var hemtjärnat!?

Varje tugga, varje smakbit, ett fyrverkeri en explosion av smaker! Det är precis detta som skiljer Tunneberga från allt jag varit med om tidigare. Enbart de absolut bästa lokala råvarorna, inga fusk eller genvägar till någonting. Detta gör, även om jag aldrig provat narkotika att jag kan tänka mig att det vore som att äta en måltid efter att ha tagit LSD. Alla smaker gånger 10.000! Som sagt jag har aldrig varit med om något sådant tidigare.

Man ville äta sig mätt enbart det frasiga egna Fröknäckebrödet eller den mörka saftiga kavringen. Men jag höll mig från denna frestelse och inväntade tålmodigt min Äggakaka.

När den andra ägaren kommer ut med den rykande varm direkt från köksingången så undrar jag direkt hur jag skall lyckas få i mig denna enorma portion?

Men här händer precis samma sak igen. Det kändes som jag aldrig ätit mat förut!? (och då har jag ju ändå ätit en del). Frasig, krämig och fyllig Äggakaka som för mig är någon slags blandning mellan omelett och ugnspannkaka. Tillsamans med rårrörda lingon och knaperstekt fläsk i generösa skivor från en närliggande gård. Det sjunger till i hela huvudet som om man blivit drämd med en kyrkklocka!

Det tog en bra stund innan jag kunde hämta andan och promenera bort till bilen för att köra den 10 min långa färden tillbaks till sommarstugan. Jag var inte bara mätt över alla gränser, jag var förälskad, förundrad och chockad !

Redan dagen efter så tvingade jag med min Sambo dit på Lunch och det var ren tur att vi fick plats eftersom här krävs det bokning. Det stod bilar på gatorna, folk köade besviket utanför. Men nu visste jag varför.

Det fanns inget vegetarisk som Dagens men självklart var det inga problem, "vi lagar nåt, va vill du ha? Kanske en krämig hemlagad ostapaj?" min sambo log förtjust. Själv tog jag en Baconlindad köttfärsbiff med riven potatis.

Till dagens tror jag det var 5 sorters nybakat och egenbakat bröd till, en ENORM salladsbuffé, vatten och kaffe. På salladsbuffén bevisar det sig igen när kallskänkan (en riktig sådan) kommer ut med och fyller på med olika inläggningar på gurka osv. Man häpnar!

När våra rätter kommer in så upprepas gårdagens mirakel. Det är som om man vore påverkad av något när man äter. Otroligt! Som om man aldrig ätit förut.

Jag kan inte föreställa mig eller förstå hur mycket engagemang och passion det finns i dessa två Gentlemän som driver detta magiska under. Men jag förstår att det är kö utanför på gatorna och att man måste boka bord i förväg.

Det jag heller inte kan förstå är hur Helsingborgs dagblad i sin recension "kunde önska sig mer av köket" eller varför inte Guide Michelin varit där ännu.

Jag sysslar ju som tur är inte med recensioner.

Jag sysslar ju med "mat som religion", och då kan jag bara utbrista:

-HALLELULEJA! JAG ÄR FRÄLST!

Nu vet jag inte vad ni två Gentlemän heter, men från botten av mitt hjärta: Tack för att ni finns!

//Andy.