lördag 9 juni 2012

Panerad torskfilé & återupptäckter.


Vad är mat? Vad är passion för mat? Det kanske inte alltid handlar så mycket om "att ha skjutit älgen själv" som frågan brukar lyda i Halv åtta hos mig. Utan kanske ännu mer hur man samlas kring mat. Mat förenar. Börja prata mat med vem som helst och oftast får du ett bubblande svar, fyllt av minnen och målande berättelser.

Nu senast när det var Nationaldag så var det för min bror och mig självklart att vi skulle träffa våran mamma och laga och äta något tillsammans. Frågan var bara vad? Det är väldigt roligt att handla tillsammans med dom man skall laga maten med. Man vänder och vrider på vad man skall äta, vilka råvaror som är bra och vad som är gott.



Vårt val stannade på fisk. Torskfilé närmare bestämt. Morsan visade hur hon alltid "byxat" ur filerna för att till 100% undvika varje form av ben i fisken, "för då kan jag bannimej inte ätat".


Dubbelpanerad i ägg, mjöl och ströbröd och stekt i härligt smör till en fantastiskt krispig yta. Kokt färsk potatis. En sås på gräddfil och dill. Massor med färsk riven pepparrot. Alla gör någon syssla var i köket. Man umgås samtidigt som man skapar något. Något som alla tillsammans sedan kan njuta av.




Det är inte så att vi håller på hela dagar. Det brukar vara över på ett par timmar. Det är väl snarare sättet vi gör det på. Den lite tyckna stämningen. -Jasså gör du så? Ja det är ju fel, men men..."


Det blev hur som helst en riktig världsmästar måltid.

Mat man inte kan få på Restaurang. På tre personer hade vi köpt 1,3 kg torskfilé! Jag vet inte hur många jag åt? Dom blir ju som godis och som jag brukar säga; på fisk blir man aldrig riktigt mätt. Det bästa av allt var nog pepparroten. Varje gång jag äter det så lovar jag mig själv att jag skall äta det oftare i fortsättningen men så glömmer jag  bort den.


Kanske är det så maten, livet och kärleken är.
Något som man hela tiden har inom räckhåll, glömmer bort och som man gång på gång behöver återupptäcka.

Vad vet jag?

Men gott, otroligt gott var det.

Trevlig Helg!
//Andy.

5 kommentarer:

  1. Jag fick helstekt torsk igårkväll... med massor av ben :-(( Hade gärna ätit dina fina filéer istället och pepparrot måste det bli här också nästa gång!

    SvaraRadera
  2. Som poesi. Igen. Värme. Familj. Kärlek. Till både mat och de nära och kära. Den här maten är väldigt mycket min mamma också. Ärligt panerad torsk, frasigt stekt. Det tycker jag väldigt mycket om - och med den såsen! Så enkelt och gott på mammors vis. Och vad annars till om inte potatis.

    Tål att upprepa både det ena och andra och påminna sig själv om det fina man har, stort som smått. Har upplevt och ser runt omkring mig hur jobbigt det är att inte göra det. Tack för att du påminner.

    I morgon, ha en riktig skön söndag!

    SvaraRadera
  3. För mig är mat och bak ett sätt att visa kärlek. Mat samlar mina nära och kära och jag älskar att "ta hand om de jag älskar" genom att laga något gott och genomtänkt! Så sant som det är sagt! :)

    SvaraRadera
  4. Nej, sån mat kan man absolut inte få på restaurang, sån mat handlar inte bara om smak utan även om själva stunden man har tillsammans. Fortsätt att ta tillvara på dessa stunderna för en dag kommer de inte igen... tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis det som det handlar om, att ta till vara på stunden. Jag är mer än väl medveten om att det är just så. Ögonblick kommer aldrig tillbaka. Leva i nuet är den svåra livsnyckeln. Och att vara tacksam för det man har.

      Radera