Saken e Biff!

Fast det är den ju inte riktigt ändå. Jag har nackspärr. Naprapatbehandlingar, linement, värktabletter, inget hjäper. Inte ens god mat. Ja ni förstår. Då är det illa för en amatörkock och matälskare.

Men mat måste man ha ändå. (Ovan ser ni den klassiska Lördagsmiddagen, Ryggbiff & bakad potatis)

 Så visst har det kokats ett och annat i det lilla Kålltorpianska köket trots detta. Veckan flög ut med en solklar kopia från min nyfunne vän Viktor Westerlind. Desserten han gjorde till oss ute på Bondgården var fullkomligt fantastisk!

Jag kopierade den rakt av. Dock utan recept. Som ni vet så gillar jag ju inte recept. En chokladmousse i lite mörkare tappning än Viktors. Rostade pumpakärnor som var en ny upptäckt för mig. Flingsalt och råsockerkanderade äppelbitar (syrligt äpple). En lätt dessert som jag gjort många gånger, men med den nya inspirationen innefattande saltet, äpplet och pumpakärnorna så får den helt nya dimensioner. Helt plötsligt blir det en lite mer "finkrogs dessert".

Verkligen gott!

Häromdagen så blev jag sjukt sugen på en äkta megaklassiker. Köttbullar och potatismos!
Låter kanske inte mycket för världen? Men det är det.
Inte särskilt svårt att göra från grunden. Men helt magiskt sinnligt!

Börja med att stånka ditt eget potätemos.
Jag brukar grovtornerna, dvs skära bort skalet med kniv ytterst slarvigt och slösaktigt. Potatis är såpass billigt och mitt hushåll såpass litet att jag tycker det är värt det istället för att stå och skala. Oftast är det faktiskt just skalningen som gör att jag undviker potatis. Halvera bitarna och koka i rejält saltat vatten. Provstick med kniv. Mjölig sort är att rekommendera.

Häll av vattnet och mosa potatisarna ihop med ett par rejäla smörklickar. Tillsätt lite salt och riven muskotnöt. Fortsätt mosa och tillsätt vispgrädde eller röd mjölk i omgångar. Beroende på vilken konsistens man önskar så fortsätter man antingen med en gaffel eller elvisp om man vill ha det pösigt och luftigt. Jag körde elvispen den här gången då jag verkligen längtade efter en luftigt och fluffigt mos. (Jag vet att jag i ett gammalt inlägg brännmärkt Elvispen, men man kan väl ändra sig?)

Fy rackarns vad gott! Man får försöka hålla sig från att äta upp allt med skeden direkt ur kastrullen.

Sen var det ju det här med köttbullarna. Jag använder alltid färs bara av nöt, men det är ju en smaksak, blandfärs funkar ju faktiskt. Men jag gillar nötfärssmaken, även om man inte får dom lika kompakta och fasta som med blandfärs. Men det är en smaksak och avgörs ju även av de råvaror man råkar ha hemma.

Istället för ett recept så ska jag avslöja huvudtricket nummer 1: Finhackad gul lök som bryns i smör, salt och en gnutta socker och som sedan får svalna innan den blandas i färsen. Detta passar bra att göra först.

Sedan använder jag ströbröd som får svälla i grädde i minst en kvart innan övriga ingredienser blandas i.

 
Trick nr 2: Blanda alltid färsen med händerna, enda sättet att få den RIKTIGT blandad. Tänk på att hålla alla ingredienser kalla när du har med malt kött att göra för bakterierisken. Så det blir kallt om händerna men det är bara att lida.
Trick nr 3: Smaka på färsen. Är kryddningen bra? Behövs det mer salt? Nu har du möjlighet att styra.

Sedan är det bara att börja rulla och steka. Rulla och steka. Rulla och steka.

Resultatet blev sjukt goda köttbullar. Och även om det var mammas recept som jag lärt mig sedan jag var liten så tror jag nästan dom blev bättre än hennes den här gången. (Nu när även mamma fått kläm på det här med internet så kanske du läser? Nå vad tror du Mamma ;)

Hemgjord lingonsylt, potatismos och köttbullar. Är det inte en dröm? Om än enkel sådan, men ack så tidlös. Vem gillar inte det här? Ung som gammal. Rejjan tog för givet att samtliga köttbullar var till henne så hon satt snällt under spisen mellan mina fötter och visade sitt allra snällaste jag. Då är det svårt att inte tappa en köttbulle då och då under stekningen.

Ingo är ju alltid med där det händer (särskilt om det gäller kyckling). När vi tittade på Så Mycket Bättre igår kväll så kom han flygande i gardinen när det var Majas dag och skrek: "Det här är min låååååt!!!" (Nobody sleeps when I´m awake)

Ja, ja....så går livet här i Kålltorp.
Tio minusgrader har vi fått av Gud i helgen.
Om det tycker nacken inte.

Jag är inte bara Republikan,
jag är Ateist också.

Trevlig Söndag på er!
Kram.
//Andy


ps. dagens dryckestips är ölen på Rubrikbilden. Samuel Adams Winter Lager. En riktig höjdare! ds.