söndag 22 september 2013

Njuta av utsikten.


Ibland måste man stanna upp och bara titta. Njuta av utsikten.
Det har jag försökt träna på den här helgen.

Jag ska villigt erkänna att jag är URUSEL på det.
Oftast kör jag på i 180, dygnets timmar räcker inte till.
Det bakas, handlas, steks och fotograferas i tid och otid dygnets alla timmar. Så jobbas det också.
Så jag försökte ta ett steg bakåt den här helgen. Allt kanske inte måste fotas och bloggas om?
Ibland är det skönt att bara vara i nuet.


Jag har lite spännande planer på gång (som alltid). Ni som hänger med får ju alltid uppdateringarna först.
En väldigt konstig känsla välde över mig för två veckor sedan.
En känsla om att något väldigt bra kommer att hända.

Nu svävar den där känslan över mig som ett moln. Kanske som ett skydd?
Kanske som en ledsagande stjärna?

Kanske är det inbillning alltsamans, vem vet?


Den här veckan är det många människor som ätit av mitt bröd.
Snacka om karma.
Att göra något av kärlek som man äskar att göra och sedan på något mystiskt sätt kanalisera den energin i någonting som man kan äta det är en fantastisk känsla!
Det märks inte minst på reaktionerna som man får tillbaka.
Det är fantastiskt och så roligt att ni tyckt om det och haft modet och lusten att säga det till mig.

Att göra saker från hjärtat blir viktigare och viktigare för mig.
Såklart skall räkningarna betalas.
Men det är ändå en spännande tanke att börja värdera hur många utav de saker du gör under ett dygn som verkligen springer ur genuin lust.

Som ni hör så bubblar det av tankar och ideér här för tillfället.
Och det kanske inte blev så mycket om just mat i det här inlägget.

Men så är det ju med mat.

Det är inte bara volymer och ingredienser.

Det handlar oftast om helt andra saker.
Ljud, lukter, smaker.
Känslor, människor och minnen.

Och kärlek....
...massor av kärlek.

Ha en skön Söndag.
//Andy

ps. glöm inte att nomineringarna för Matbloggspriset snart drar igång och om du gillar min sida för du gärna nominera den, det hade betytt mycket för mig. ds.

2 kommentarer:

  1. hej Andreas, fint skrivet ibland behöver man stanna upp se/höra vadsomkringsig är... ha en fin vecka framöver och självklart en röst till dig för matbloggpriset...hälsningar tina

    SvaraRadera
  2. En dag i taget är lite av mitt motto nu och det är inte så dumt. Hoppas att de där bubblande känslorna har utmynnat i något spännande, eller att det kommer senare. Eller så nöjer vi oss med bubblandet och förväntningar. Det är inte heller så dumt :-)

    SvaraRadera