Hopp & god mat.

 Mysiga Höst.
Jag kan på ett sätt tycka det rätt skönt nu när Hösten är här på riktigt. Man kan tända levande ljus varenda kväll och stöka runt i köket. Kvällsluften är sval och ren när man vädrar sovrummet. Det är andra smaker i grytorna. Mustigare.

Jag har ju blivit lite småkär i Cannelonni som jag gjort några gånger både enligt Jamie Olivers version och lite egna tolkningar. Idag gjorde jag en helt fri version.

Jag krånglade inte till det så mycket. Kokade en styck broccoli bukett i grönsaksbuljong på slutet slängde jag i ett par rejäla nävar bladspenat för att lyfta ur allt med en hålslev. Med några matskedar av buljongen, en halv rödlök, fem vitlöksklyftor, timjan och röd chili körde jag några varv med mixerstaven.

Tyvärr blev det lite för lös konstisens på fyllningen, trodde jag! Men efter att den stått och svalnat och ångat av ganska mycket så visade det sig att det faktiskt blev ganska perfekt. Jag har vid det här laget helt övergett ambitiösa spritsar och skit vad det gäller att fylla pastarören.

Det är helt enkelt ingen idé. Det är tusen gånger lättare att göra med händerna och fingrarna. Okej det är lite grisigt men jag inbillar mig att INGEN Italiensk mormor skulle stå med en fjantig sprits och fylla dom?

Krossade Mutti tomater med lite extra kryddor och olivolja i botten på en ugnsfast form. I med dom fyllda rören. På toppen häller jag Jamies snabb variant av Bechamel dvs. creme fraische blandat med lite av buljongen och massor av riven parmesan. Ytterligare lite mer riven parmesan ovanpå och in i ugnen sisådär 35min.

Ljuvligt gott!

En inte annars så glamourös fläskkarré fick en behandling när koket startade och fick sedan ligga i rumstemp tills det var dags för stekning.
Behandlingen var helt enkelt att i en mortel stöta vitlöksklyftor, salt och timjan till en härlig pasta som smörades in på båda sidor av köttet som först fått ett par rejäla knytnävsslag mot skärbrädan.

Krämigheten mot den lätt brända och salta parmesanen i Cannelonnin ihop med en krispig syrlig sallad och det saftiga vitlöksdoftande grisköttet blev en riktig höjdare.

Enkelt, ganska rustikt och lite höstigt. Lite mer kolhydrater för att klara den kommande vintern.

Jorå, så kan det gå till här i Kålltorp.
Jag känner den friska kalla havsluften mot kinden när jag promenerar med Rejjan.

Vinden viskar förtroendeingivande:

"Förändring är på väg, goda tider stundar".

Vet inte om jag hörde fel?
Tror inte det.

Hoppas inte det.

Hopp är det viktigaste vi har.

Hopp och god mat.

Ha en underbar Lördag mina vänner.
//Andy.

Vegetariskt storkok & lite "döden, döden".

Har varit sugen på spagetti och köttfärssås hur länge som helst nu. Så häromdagen tänkte jag att det skulle bli av och en rejäl laddning därmed.
Men så tänkte jag lite till....varför inte gå utanför sin komfortzon som det så vackert heter och göra något nytt.

Varför inte en helt vegetarisk köttfärssås på Quornfärs. Det har jag aldrig provat, men tänkt flera gånger.

Sagt och gjort: "EN GARDE!"

Den mystiska Quornfärsen införskaffades. Sen var det mest en fråga om vad som fanns hemma.
En burk hela tomater. Det skall jag säga er, jag använder nästan aldrig krossade tomater utan istället hela tomater på burk som jag själv grovhackar och blandar med spadet. Jag tycker det smakar jättemycket mer tomat än de olika krossade alternativ man kan köpa som i min mun mest smakar vatten. Pröva detta istället nån gång och se vad du tycker?
En gul lök hittades i skafferiet gömd bakom två trötta morötter.

Löken frästes i smör tillsammans med en halv finhackad morot och hälldes över i en kastrull. Därefter fick färsen sig en omgång med rikligt med både smör, värme och olja. Salt, svartpeppar, cayenne, paprika pulver och en del färsk vitlök tillsattes sedan åkte alltsammans ner i kastrullen och tomathacket, en skvätt japansk soya, lite vatten och grönsaksbuljong. Den fick sedan småputtra försiktigt nästan en timme.

Det blev en rejäl kastrull det. Alltså ibland är nykokt spagetti något av det godaste som finns. Helt nykokt med lite smör och salt på, ett varv med pepparkvarnen bara.
Köttfärssåsen fick högsta betyg av Sambon.

Jag tyckte också det smakade bra, men det är lite med veggoprodukter som med fisk för mig. Jag känner mig inte riktigt mätt. Kanske är det ämnesomsättningen eller att jag tidigare lidit av B-12 brist eller så är jag helt enkelt förtappad av många års köttmissbruk.

Så jag kunde inte hålla mig utan grillade en saftig och kryddig handgjord Chorizo som "garnityr" till min portion. Såsen blev som sagt helt ok, bra konstistens och fyllig smak. Skall jag ge mig själv en anmärkning så blev det nog aningen för sött, kanske var det moroten som gjorde det!?

Kul att testa nåt nytt iaf och det blev fina lunchlådor till Sambons stora glädje. Bara det var värt projektet i sig.






Men hur var det med "döden, döden" då !?

Jo Astrid Lindgren ringde sina två systrar varje dag hela sitt vuxna liv. Någon gång förmodligen när de blivit lite äldre kom de överens om att alltid börja sina samtal med att säga "döden, döden". Så var liksom det ämnet avhandlat.

Hon berättade denna lustiga anekdot i en intervju jag såg nån gång på TV och jag tyckte det var så roligt att jag lade det på minnet. Missförstå mig inte nu, det finns inget roligt i död och olycka på något sätt. Tvärtom.
Däremot så tyckte jag Astrids förhållningssätt till just detta ämne var charmigt.
Hon menade på att det annars skulle komma upp någon gång förr eller senare under samtalet, så det var lika bra att så att säga "bränna av det på en gång".

Jag kom att tänka på det tidigare under dagen efter ett samtal jag haft och jag tänkte på det efter det att vi hade ätit.

Vilken gåva livet är.
Här och nu.

Eller som Ulf Lundell sjöng: - "jag bär mina ärr som medaljer".

Trevlig Helg!
//Andy

Äppelpaj alá Farmor Anka.

Kommer ni ihåg hur pajerna såg ut i Kalle Anka tidningarna man läste som barn? Jag gör det. Jag kommer ihåg mycket just hur mat framställdes i serietidningar och jag minns att jag själv redan som barn hade en önskan att få maten att se ut som den gjorde där.

Jag kommer att tänka på det nu när jag skriver det. Hur jag te.x bad min mamma att lägga alla pannkakor i en gigantisk hög med enorma mängder sirap rinnande över dem. Det var inte så gott men det såg FANTASTISKT ut. Eller hur jag i affären ville köpa en hel lammfiol bara till mig själv för att jag ville likna Asterix & Obelix.

Kul för morsan att gå och handla med en krullhårig 10 åring med jätteglasögon som envist insisterar på att köpa en hel lammfiol att gnaga på.

All heder åt henne. Men som sagt, nu är jag vuxen och är man vuxen får man vara hur barnslig man vill!

Efter att ha kollat lite recept på Amerikanska sidor så skred jag till verket.

En rejäl mördeg trollades ihop med ca 100gr margarin något som jag annars avskyr, men det skulle tydligen göra degen smidigare (vilket jag inte tyckte det gjorde). Det blev säkert lika mycket smör. En äggula. En nypa salt. Lite kallt vatten. 5 dl mjöl och en sjuhelvetes knådande/nypande med en gaffel.

Har försökt göra sån här pajdeg flera gånger nu men tycker aldrig jag får det riktigt bra. Men efter en timme i kylen kavlades den ändå ut och fick klä en pajform.

Jag delade degen i två delar varav den ena lite större (den till botten).

Åtta stycken stora äpplen, hälften gröna, hälften röda skalades och skivades i små bitar.
Det blev två stora djupa tallrikar. Jag blandade rikligt med kanel, råsocker, riven muskot och vanligt socker och stekte sedan härligheten i stekpannan för att sedan låta det svalna. Jag passade även på att pressa lite citron över dom när jag stekte.

Äpplefyllningen fick sedan ta plats i pajen och fick ett tjusigt lock ovanpå sig. Locket penslades med uppvispat ägg.

In i ugnen, nu minns jag inte exakt, kanske 175gr i 35 min.

Den blev majestätisk måste jag säga.
Ett misstag dock.
Jag skulle förgräddat botten separat innan. Det som hände var att saften från äpplena löste upp bottendegen med resultat att pajen inte blev hård undertill. Överdelen däremot var fantastisk gyllenbrun och krispig.

Sötman, krispigheten och syran ihop med lite färdigköpt vaniljsås smakade ljuvligt.

Och visst ser den sådär sjysst animerad ut?
Precis som nysnodd från Farmor Ankas kök.

Det sägs ju att livet är en film och att du själv spelar huvudrollen.
Idag blev det Disneyfilm för hela slanten.

-Quack, quack!!!
//Andy.

Rejjan vaktar ugnen.

Mitt hem är mitt Torg.

Nej men så heter det väl inte? "Mitt hem är min Borg" säger man ju.
Det är sant. I alla fall för mig.

Vårt hem, min och min sambos är verkligen vår borg. Vi älskar vårt hem. Vår hund och våra två katter. Men även människorna som passerar revy här.

Det är vår familj, släktingar, grannar och vänner.

Nu bor vi inte i någon jättestor våning och köket tillhör väl inte direkt dom man brukar se skymta förbi i Sköna Hem heller.
Ändå är det oftast just här man hamnar.

Det är det jag alltid har sagt; det är något magiskt med kök.

Mat, nattamackor, drinkar, vin och en och annan kall pilsner. Efterfester och förfester.

Nu senast var det just en förfest som stod på schemat. Jag hade äran att få ha några "riktigt goa göbbar" från jobbet hemma innan vi skulle iväg på den årliga firmafesten.

Tuggummi tatueringar i En Herrans Mat

 
De i mina ögon mycket humoristiska 1 liters burkarna från Carlsberg blandades med Innis & Gunn och inte minst bjöds det på hemmablandad Lakrisal.

Vi åt en och annan räkbakelse också.

Men den här gången handlade det inte så mycket om mat och det är inte alltid det som är det viktigaste.
Inte ens för mig.

Mat är ingenting utan hungriga gäster.
Men ett kök är heller inte en helig plats utan skratt, 

en hastigt framtagen extra stol och galna upptåg!

Mitt hem är inte bara min borg.
Det är vårt Tempel, mitt och min sambos.
Hunden och katternas också.

För alla er som kommer hit som våra vänner vill jag att det skall vara som ett torg.

Ett sånt där underbart torg närmare medelhavet, där folk skrattar, upplever nya smaker och får sig en och annan osannolik historia till livs.

Ja ta mej fan, mitt hem är mitt torg.

Ha en bra start på veckan.
//Andy.

Kantareller & Höst.

Sista rycket med kantarellerna nu. Finns det något godare?
Hade ingen gul lök eller charlottenlök hemma men det går ju lika bra med rödlök. Stuvade med lite salt, svartpeppar och timjan bara.

Idag får den gigantiska Pepparmyntan flytta in från balkongen. Hösten är här.

Inte för att det gör mig något, tvärtom. Tänk; rödvinsmustiga grytor, tända ljus, bra filmer att bara sitta runt ett köksbord och umgås. Rejjan vill inte ta lika långa promenader längre. Katterna spinner i knät. Sovmornar på helgerna.

Ja ni ser, det finns en charm med allt (nästan iaf).


Grannens Harley puttrar ikapp med min andra bryggning kaffe och snart skall jag på promenad och handla lite.

Trevlig Helg på er och tänk på att brist på kunskap kan man läsa sig till, brist på kompetens kan man träna sig till.
Men brist på passion kan man varken läsa eller träna sig till.

Så följ era hjärtan.
Kanske går ni vilse nån gång då och då
men ni går aldrig fel.

Over and out.
//Andy.

Matbloggarträff & Snabb, enkel Fredagsmiddag.

Så var det dags för Event. Ni som känner mig vet ju att jag ogärna om än näst intill aldrig och ännu hellre frivilligt lämnar Kålltorp. Men nu har det alltså hänt. In till Göteborg det begav sig.

Anledningen var att Svenska Matbloggare anordnade en Västsvensk Matbloggar träff.

Jag tänkte det kunde vara kul att träffa lite andra eldsjälar, om det nu fanns några? Någon eller några som var lika "knäppa" som mig själv.

Och om det fanns! Det blev en fantastiskt rolig eftermiddag och afton. Att knö in så många mattokiga människor i en takvåning på Avenyn var ungefär som att blanda en lite för stark grogg. Det tog skruv direkt, fast på ett bra sätt alltså!

Stellan Löfving och hans kollegor på den ganska nya kommunikationsbyrån Truth gjorde ett fantastiskt jobb och Stellan själv höll ett intressant föredrag.

På plats fanns även representanter från bl.a Fontana, Meat the World och Eguale.

Klart man var lite nervös i början men snart var minglet i full gång.

Öhman från Öhmans Mat & Vin höll ett fantastiskt Seminarium om smak & sensorik. Där han gick igenom grundsmakerna ur ett evolutionsperspektiv kombinerat med en doftorgel/smakprovs test.

Tillsynes nyinjicerad med rent livselexir gick denna Livsnjutare på som en Duracellkanin från scenen. Utan tvekan var detta ett av kvällens roligaste inslag. Här ser ni proteinet i mitt eget saliv kristalliserat i Umami. Inte så fräscht kanske, men i sin kontext fantastiskt intressant!

Carsten från Meat the World höll ett föredrag om kött. Något som jag uppskattade till fullo.

Självklart blev det MASSOR av mat och vin också! Det nya rosévinet Crazy var fantastiskt gott likaså Pata Negra racksen från Iberiska halvön.

Det var kul att få ansikten på en del utav de bloggar man själv följer. Som sagt; stor Eloge till Truth för en mycket välordnat arrengemang.

Vingurun Magnus Reuterdahl

Man märker när man är med Matbloggare; allt ska fotas!

Fredag idag. Är det inte härligt? Men tröttheten efter en krävande vecka kanske gör sig påmind?

Här kommer då lite fiffiga tips: Med några få råvaror av högre klass gör du lätt något lite "fuskigt" roligt och bra.

En färdig Tomatsoppa t.ex. blir en riktig höjdare med några stänk Dadelbalsamico, lite smulad god Chevré och en färsk kvist Timjan. Stek/grilla en lite dyrare Chorizo och skiva ner i soppan. Gratinera en bit bröd med en smakrik ost. KAABOOM! Där har du Fredagsmys på 10 min blankt!

Ta ett extra glas vin.
Krama någon du älskar.
Andas ut.

Och ha en makalöst, fantastisk, underbar Helg!

Vi ses.
//Andy.

Ingo fullkomligt älskade Goodiebagen!

(Fan också, nu ser jag att jag skrivit ordet "Gott" flera gånger i inlägget. Nu blir han tokig Öhman...)