söndag 27 oktober 2013

Bakmani.


Den senaste tiden får man väl säga att jag drabbats av "bakmani". Mani är ett ganska bra ord och jag har gränsat till manisk hela mitt liv. Allt jag gjort har jag gått in för med själ och hjärta. Tycker jag något är roligt eller intressant så har jag helt enkelt svårt att sluta.


Så det har blivit väldigt mycket bröd sista tiden. Och det är surdegen som fångat mig. Det finns ett oerhört spännande moment som man vill lära sig att bemästra här. För under jäsningen är man i princip utan kontroll. Så många faktorer som spelar in, kvalitén på mjölet, konditionen på surdegen, värme, luftfuktighet, det känns oändligt. Som att tygla ett vilddjur. Ändå så är det helt naturligt!


Jag antar att jag hade lite tur i början också som fick väldigt lyckade resultat i början. Att man kan framställa godare och vackrare bröd än man någonsin sett eller ätit i hela sitt liv hemma i sitt eget kök utan några förkunskaper, speciell utrustning eller hemliga ingredienser. Ja det framstod som inget annat än ren och skär magi för mig. Eller som Sebastien Boudet säger: "man blir kär i degen". 



Dock, ju mer jag läser och lär mig desto svårare blir det. Tex ju bättre och naturligare mjöl du använder desto högre krav ställs det på att du kan bedöma det och vilka förutsättningar som krävs för att förvandla det till ett gott bröd. Det är för att industrin tillsatt mer och mer tillsatser för att det skall bli "lättare" att baka med!? Inte konstigt att snart två generationer är allergiska mot snart allt!



När "livsmedelsbubblan" brister tror jag vi kommer att bli förfärade av hur många sjukdomar vi skapat genom okunskap, profitbegär och ren lathet. 


Om man på allvar tror att en fläskfilé som kostar 39kr/kg kommer från en söt liten rosa gris som fått strutta runt som den vill på en Svensk sommaräng så är man inte bara korkad. Man gör ett aktivt val att inte vilja veta.


Intressanta iakttagelser med allt surdegsbröd jag bakat sista tiden eftersom jag delat med mig hejdlöst och bjudit folk överallt på det. Förutom att man säger att det smakar jättegott är att dom tycker att dom håller sig mätta mycket längre! Det är helt sant, det kan ta upp till 6ggr längre tid för stärkelsen att brytas ner i din kropp jämfört med "köpebröd" vilket gör att din blodsockernivå håller sig jämnare längre. Man blir alltså inte "sugen" på sött eller får hastiga blodsockerfall. Detta gör att det funkar bra för många diabetiker. På min egen IBS fungerar det otroligt bra. Jag får inga symtom alls när jag bara äter mitt eget bröd.




Men det är något annat, något oformulerbart primalt med just bröd. Att dela bröd är en tusenårig tradition och att se människors leenden när man sträcker över ett bröd som man bakat själv är helt fantastisk!




Kanske är det en lika egoboostande bekräftelse handling som en skådespelare eller strippa söker på sin scen eller vid sin kromade stång.  Inte vet jag. Jag dömer ingen.


Vi spelar alla huvudrollen i filmen om oss själva.


Ditt liv, dina regler.



För mig är det en ren kärlekshandling.


Ha en skön Söndag!

1 kommentar: