söndag 10 mars 2013

"Äntligen på väg...

...luften booor i mina steg!"

Ja precis, med Håkan Hellström skallrandes i Aygons rangliga högtalare så är jag alltså på väg. På på väg till mitt älskade Tunneberga Gästgiferi. Denna Restaurang pärla i Jonstorp precis där Kullahalvön tar sin början. Jag skall få njuta Leif & Thomas gästfrihet och matkärlek ännu en gång. Det var ett halvår sedan sist och jag är som ett barn på julafton i bilen.


Men först en sväng ner till Lerhamn för en promenad med Rejjan. Hon undrar precis som jag varför det aldrig kan bli sommar någon gång? Men trots den iskalla vinden som skulle kunna förstena en jätte till ett isblock på bara några minuter så är det vansinnigt vackert.



Sen bär det av över Arilds och Brunnbys kullar till Jonstorp. Jag har bokat bord. Det är att rekommendera. Den vita Skånelängan möter mig hastigt precis vid vägen. Så opretentiöst att man lätt kört förbi det. 

För allt i världen, gör INTE det. Detta är matkärlek i sin absolut renaste form, väl värt en rejäl omväg. 

Efter att Leif visat oss till bords så börjar njutningen nästan omgående med deras olika sorters hembakade bröd. Den grova filmjölkslimpan kryddad med anis, fröknäcket....

Sen börjar kavalkaden av Thomas omsorgsfullt tillagade råvaror strömma ut. Som toner i ett musikstycke.

Signaturtoasten med färska handskalade räkor. Varje detalj är perfekt. Att en skiva vitt bröd stekt i riktigt smör till den optimala gyllenbruna krispigheten kan smaka så gott?


Friterad Camenbert som ogenerat rinner ut över tallriken med en hjortronsylt så makalöst balanserad. Friterad persilja som fyrverkeripjäser mot gomseglets stjärnhimmel.


Oxrullader fyllda med färs från lokal spädgris. Omsorgsfullt välkryddade, smältandes bort från tungans dekadenta tapet i en gräddsås som slår alla mammors och urmödrars gräddsåser.


En ostpaj med vällagrade ostar tillverkad ala minute på en bädd av krispiga grönsaker serverad med en currydressing man vill dö för.


Leif tittar hela tiden till de olika sällskapen i matsalen för att försäkra sig om att alla är nöjda och att maten smakar bra. Då och då berättar han fantastiska anekdoter och roliga historier och då slutar man tugga för att spetsa öronen och låta sig underhållas. Ingen radio, ingen TV, inga mobiler (helst). Det är som att slå ett litet pyttehål i självaste tiden och för en gångs skull bara låta sig få vara.

För ett ögonblick bli ett med njutningen. En enkel lunch blir helt plötsligt till två och en halv timmes meditation. När man går ut på stentrappan efteråt så är det som att kliva ut från klädskåpsdörren som leder till Landet Narnia. Omtumlande men lyckligt.


En sak är säker. Kullabyggden, dess invånare och karga landskap har för alltid satt sig i mitt hjärta. En dag bor jag här permanent det svär jag på.

Tack än en gång Leif & Thomas, ni är grymma!

Nu kallar Staden på mig och det är dags att packa ihop.
Med mätt mage går jag igenom inkorgen innan jag rastar Rejjan före bilturen.
Jag ser ljus mellan raderna.

Vårsolen är på väg.

Sköt om er.
//Andreas




3 kommentarer:

  1. Hej Andreas ser helt fantastiskt gott ut..hälsningar Tina

    SvaraRadera
  2. Vilken matupplevelse. Och miljöupplevelse. Förstår att du har längtat!

    Välkommen åter till staden och nya stordåd!

    SvaraRadera
  3. Jag känner till få människor (om någon) som är sådan livsnjutare som du! Jag inspireras, tack och fortsätt!

    SvaraRadera